Tankspridd...eller ännu värre.....

Vårt hus är denna vecka endast ett snabbmats fik kombinerat med varsin säng inför nätterna. Vi jobbar alla lite om varandra, träffas som hastigast i dörren om vi har tur. Jobbat måndagkväll, jobb+min spinningklass tisdag kväll. Jobb hela onsdag, hann (tack vare ) lite otillåten körning till dotterns föräldramöte efter jobbet, försöka att se så där avslappnad och inte alls stressad ut.....gick inte! Handlar mat, hämtar dottern från fammos. Behöver en maträtt som går snabbt och tänker...hmmm ....Pasta, min räddare i nöden. Steker snabbt lite korv till och gör en sås. ...Min dotter kommer in och kommenterar lite förvånat om vi "brukar" äta korvsås med spagetti.... JAA det brukar vi IDAG ...! Hinner just få bort disken så har Emma danskurs  och jag skjutsar eftersom jag ska vidare till min kurs. Aldrig har soffan lockat så mycket som då.
När jag kommer in i stan blir jag nästan rädd mig själv.... Jag vet på allvar INTE vart jag ska.... på sant... jag sitter och tänker på vad jag ska ha med till min sångövning  när Emma plötsligt säger nåt och jag  märker med ens att jag har henne med... men vart i världen skulle jag... Panik... Jag försökte sondera snabbt om vi skulle till musiklekis, faffas eller... jag svänger i alla fall höger för alla alterntiv  innebär en högersväng och jag tänkte på så sätt vinna lite tid så "hissen" skulle komma ända upp. ...jag tittar hastigt i spegeln och ser dotterns jumppaväska och med en gång blir jag lycklig när jag kom på att det var danskursen.... Kvällen avslutas på min egen kurs och äntligen ......soffan.
Denna dag ett liv som Melker sa.... Nu har jag lite tid för mig själv och då har man blivit så trött så min bok och sticksöm som väntat hela dagen på bara mig får nog snällt vänta ännu en dag... imorgon ...kanske...eller dagen efter det.
Jag hoppas mitt absoluta tankestopp var tillfällig och berodde på stress.... om den blir återkommande är jag illa ute... Jag blev på riktigt lite rädd. Nåja.. nu sätter jag onsdagen den 16 februari bakom mig och ser fram emot torsdagen den 17.2. med nya krafter.... Jag knäpper mina händer och ber: Kära Gud kan jag få mera "tid för eftertanke"... "JAA det får du"... som Tjorven sa...:)

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"........