Ju längre in på dagen vi kommit idag har ett oåterkalleligt vemod krupit in under skinnet på mig. Vemodet är väntat och kommer alltid när vi ska börja packa och lämna sommar-holmen för den här säsongen och som så många år tidigare kom dagen ännu detta år igen.....
Jag går runt i skogen på holmen ... ut till min ensam-sten.. på norränden... bara tar in sjöluften med en viss saltstänk.. ser de bekanta omgivningarna, simmar extra länge och känner vattnet runt min kropp och känner tyngdlösheten i vattnet, sätter mig på verandan och bara insuper utsikten... jag bara sitter och memorerar som om jag hade möjlighet att sätta känslan på burk och tar upp den i höst.... jag tar på något sätt farväl ännu en gång... på återseende nästa år....
Jag plockar ihop kläder och städar undan lite, för ut saker till båten färdigt inför avfärden imorgon. Johan börjar jobba och skolkläder och grejer ska införskffas med dottern och vardagen börjar ohjälpligt för andra .... jag är bara i början på minsmester men alla andra har färdigt varit på holmen för iår.... det känns precis som om man kommit lite för sent till en middag och möts av orden: ".... visst... slå dig ner .. det finns mat kvar... Vi har förvisso ätit redan men sätt dig för all del ... vi kan vänta på dig"... och medans man sitter och försöker äta och njuta snabbt har man den bestämda känslan att de övriga redan ätit huvudrätt och efterrätt och egentligen redan i tanken önskar lämna bordetoch gå vidare.... jag har känslan av att jag kom för sent....
men så är livet... bara att gilla läget... hmm..... visst återkommer vi men det blir till helgerna korta stunder... boendet upphör imorgon..
Jag säger tack för de soliga dagarna, simturerna, bastukvällarna.... pratstunderna med Johan ute på verandan en sen kväll, stunderna med Emma mycket skratt och härlig sommarkänsla. Och jag går sakta än en gång runt vår nya stuga i skymningen och tittar in i fönstren på ljuskronan i taket och blir alldeles varm i hjärtat....
Det är de här dagarna som får mig att orka vardagen igenom hela vintern.... Allt har sin tid... det står visst i bibeln också.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar