WOW.... Det kommer vatten

...ur kranen.... va himla häftigt!

Vi har varit ute på vår sommarö i en vecka rätt så precis och efter att ha suttit ute i ihållande regn i en och en halv dag hade Annika nog....Jag satt och såg så inaktiverad och slö ut efter lunchen idag så Johan föreslog att "Nu åker vi hem så det börjar gå att prata med Annika igen.... låt henne sitta vid datorna och lyssna lite Erik Saade och fb en stund så är hon igen tillbaka....Vi far hem"
Han känner mig då alltför väl min Johan..... Efter en vecka är jag faktist rätt svältfödd på sociala kontakter och annat liv.... och faktist också ensamheten. På ön vill man gärna ha "gänget" samlat... och man är tillsammans 24 timmar.... man börjar längta till andra man har runt sig också... Idag bara MÅSTE jag hem. Jag hade lust att stanna utanför Torghallen och glatt ta folk ihand och önska dem en god dag.... Jag blir hur pratsam som helst när jag kommer mig upp.... kan prata med VEM som helst om VAD som helst.

Och nu mina vänner ska jag berätta för er om nåt HÄFTIGT! Vi har en kranliknande mojjäng hemma som man bara brider uppåt så kommer vatten ur den... lite till vänster så kommer varmt vatten helt av sig själv... och DET ni mina vänmner är en LYX!  Så har vi faktist en lådliknande sak i källaren också där man sätter ner sorterade kläder... efter färg... lite pulver och sen trycker man bara på en knapp.... så kan man göra nåt annat medans lådan låter en stund.... och sen tar man upp TVÄTTADE kläder medans man själv varit på en behövlig cykeltur..... är inte DET häftigt så säg.....Sen kan man stå under en duschkran där det kommer obegränsad mängd varmt vatten....Himla häftigt!

Man lär sig ute på ön att leva minimalistiskt.... utan mycket saker.... utan bekvämligheter och  man njuter också av det i stunden..... det kan vara lite rofyllt att elda för varmvatten.... spara på strömmen i datorn.... tända ljuskronan i taket och samtidigt kolla så att man har ljus kvar till nästa mörka kväll.... äta upp mera matrester från gårdagen bara så man får bort det ut det lilla gaskylskåpet... det är lite mera invecklat att leva.... eller kanske faktist tvärtom... Är det enklare...?

Jag har i min analys kommit fram till att lagom är bäst... av båda livsstilarna... Man njuter mera av stillheten och  varandra därute... man har inte tv och dator som tar någons tid.. man umgås.. man högläser för vår dotter mera än annars... man verkligen LYSSNAR till "En gåva i toner" på fredagkväll.... man är kanske mera närvarande i stunden,  griper tag i nuet och njuter av varandra som som en familj.  Man lever närmare naturen och hör till trädens sus och lär sig tolka vindens ljud och omvandla den till ett ungefärligt värde i m/sek..... Jag har ett "vindträd som jag läser av m/sek....  och det ni... att man som Jeppobo har ett "vindträd" är lite häftigt va?

Det som jag märkte med mig själv var att igår kväll var vi ensamma på ön... ingen annan såg det ens vettigt att vara ute i regnet.... och med regnet smattrandes på taket och vinden pinande i hörnen så kände jag faktist en rätt tvetydig känsla över villalivet.... Å ena sidan tyckte jag det var hur mysigt som helst att sitta där i stugan med tänd ljuskrona... eld i spisen mörkare än vanligt ute.... på samma gång som jag faktist kände en viss panikartad oro inom mig... Tänk om nåt händer.... om nån får nåt i halsen, eller bränner sig och man bara MÅSTE hem.... och man inte slipper pga. dålig sikt och vinden ... Då slog det mig plötsligt men HERRE GUD ... Vi är på en Ö helt ensam.... Jisses ... tänk om nåt händer.... ? Nu gör det ju för det mesta inte det och inte heller igår men tanken slog mig plötsligt.... och jag hade lite svårt att njuta av mysigheten.... Inget hände och faktist kom mysfaktorn tillbaka när man fick krypa ner under täcket och börja sova  i mörkret med regnet sakta droppandes på taket. Den kä'nsla kommer nästan bara då vädret är dåligt... annars har jag inte riktgit tid att tänka på hemskheter. 

Vi hade fyra dagar härligt varmt och soligt väder och vi har solat... simmat... badat bastu och bara tagit dagen som den kommit och njuuutit.... nu är vi uppe en sväng för att låta "mor i huset" glädjas över bekvämligheterna.... och prata prata prata.... så återvänder vi igen imorgon... 

Till vår ÄLSKADE stuga... Havet och gemenskapen med varandra... och jag griper nuet... Carpe Diem.....