En alldeles underbar helg är bakom mig... Jag jobbade lördag men mötte upp min dotter och mina föräldrar vid lastbryggan Andra sjön kl 15:30 lördag.... Veckans höjdpunkt när jag ÄNTLIGERN fick fara ut igen till min sommarö. Helgen var såå rolig. Fick umgås med min mamma och pappa och riktigt ha tid att prata och sen var ju vädret det allra bästa... en perfekt sommardag. Solen lyste från en klarblå himmel.... vi åt, badade, bastade, bara umgicks. Söndagen åkte jag hem när mina föräldrar åkte upp . Det var dags för jobb för min del måndag morgon . Johan som då började sin semester stannade ut med Emma och hunden. Det känndes surt att vara den enda som måste åka hem.... jag ville ju också vara där med dem.... men det vara bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.
Och att vara ensam hemma... hmmm.... har inte bestämt mig för om jag tycker om det eller inte..
Ibland när Emma är på gång med en massa lekar och man borde aktivera sig big time, eller när jag faktist vill se antikrundan på tv och man får kommentaren: "Men åååhhh.... kan vi inte titta på nåt annat...".... Dååå kan jag ibland lite längta efter ensamheten... att man skulle ges helst en kväll eller en dag så man skulle få vara helt ensam... höra vad man tänker och få titta antikrundan om man vill det... att bara få läsa en bok i utegungan fast en timme eller två och inte bli avbruten hela tiden...
Men då jag plötsligt måste vara hem ensam..... då är det inte lika roligt längre. Jag vet inte om det är det att jag är aningens avundsjuk att de får vara på sommarstugan och inte jag... om det är avundsjukan som gör mig lite rastlös hemma ensam eller om jag faktist inte är ämnad att vara ensam en hel dag.....
Jag kom hem... tyst i huset.... Jahaa..... Vad gör man sen tänkte jag... Hungrig var jag ändå inte än... Jag satte mig ner i köket ett tag. Vad gör man egentligen då man är ensam... det var alldeles tomt i huvudet med ideer plötsligt.... jag kom inte på en enda sak man kunde göra... va märkligt. Jaa... tänkte jag .. jag kan ju kolla runt på fb... gjorde jag i 10 minuter... sen var det också tråkigt... zappade tv kanaler... inget att se... fixade lite mat istället... bara för att uppleva det dötrist att sitta och äta ensam. ... Det var bara att äta snabbt som attans så man slapp sitta där nån lång stund ensam och tyst tuggande. Det enda jag hade riktigt ro med var att sticka en stund... och jaa... elda i pannan.
Allt det där jag längtat efter att göra just då "jag nu någongång skulle få vara ensam i lugn och ro".... var plötsligt inte intressant längre... hade inte ro med någonting... kvällen var ett enda seeeegt väntande på morgondagen och jobbet... för det var av den orsaken jag åkte hem.... Varför tog jag då inte chansen och levde lajbans medans jag hade chansen? Jaa det frågar jag mig faktist.... Varför bara njöt inte jag...av tystnaden... lugnet och den vackra kvällen... Kanske jag bara kände mig för missbytt... var avundsjuk på alla andra semesterfirare i min familj....för att riktigt njuta av den vackra kvällen...
Det slog mig ändå hur pratsam och sällskapssjuk jag egentligen är .... för när jag inte har nån att prata med då skulle jag ha huuur mycket som helst att säga... Jag började t.om. prata för mig själv för att fylla ut tystnaden... så jag sa högt ut i vardagsrummet efter att jag borstat tänderna och skulle gå och lägga mig .. : "Verkligen tack alla att ni kom ikväll men nu drar jag mig tillbaka... tack för att det kom så här mycket folk att prata med ikväll...".
Ikväll har jag också spottat i taket och seeegt väntat på morgondagen så vi skulle med den igen vara en dag närmare semestern...... Imorgon kommer min familj hem och åhhh vad jag ska krama den... och prata så mycket sååå.....
Så summa sumarum.... Var försiktig med vad du önskar dig.... för du kan få det...
P.S. Till alla som är ensamma hela tiden.... frivilligt eller ofrivilligt.... Jag förstår er lite bättre nu.... men ät inte som jag gör när jag är ensam.... ger stressmage kan jag lova... Det borde finnas en sammhällstjänst man kunde anlita som heter " Lunch-sällskapet"..... som fungerar som sällskap under måltiden... som man kan prata med och äta tillsammans med... hmmm borde utveckla tanken... för behov finns... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar