Fest och håruppsättning och... sa jag fest??

Ok... den intensivaste veckan hos Johnsons är över. Förra veckans onsdag hade Emmas skola vårfest. Vi hade faktist oplanerat bokat in en frissatid just den dagen... innan jag visste det var vårfest på gång... och vår dotter tog tillfället i akt och dealade med bästa frissan i världen att det vore ju roligt med uppsättning och lockar... faktist... och det hade hon  mycket riktigt när vi kom ut. Hon är ett levande bevis på att frågar man inte så får man inte det man vill heller.

Fredag kväll hade vi barnkalas och det kan bara förklaras med ett enda ord... intensivt! Men jag måste säga... vilka härliga ungar. Det var spring i benen och de var överallt men jag måste säga att det märktes att de var ett år äldre. Det gick liite lugnare till faktist. Och de satt ovanligt länge runt bordet och nästan alla tog faktist en bit tårta.... WOW! Spårningen  sysselsatte dem en god stund... och jag måste säga utan att skryta att jag fick till det på slutet, för näst sista kontrollen var ett telefon nummer som de skulle ringa... och där det ringde var skatten.  Jag hade skuffat in skatten under soffan med min telefon brevid sig... och alla letade förbrilt efter signalen när de ringde. De var såå engagerade att det var riktigt roligt att se. När jag städade undan i köket hörde jag en av tjejerna säga .. " det här var en rikti rooli spårning"... Och då gjorde jag segertecknet i min ensamhet därute i köket. För barnen är de mest ärliga jag vet. Om saften eller nåt är fel så säger de det... Min mamma brukar säga att med barn och alkoholister får man veta sanningen... " Tiden gick faktist fort iår och plötsligt blev de avhämtade och jag kunde konstatera att jag klarat det ännu ett år.

Lördagen var hennes riktiga födelsedag och då hade vi resten av familjen på kalas... Fammo och Faffa... Mommo Moffa... occh mina syskon med familjer... och Emmas faddrar som alltid ställer upp för henne... Vi valde suuper faddrar åt vår dotter.
Jag jobbade en hel del med tårtan... och efter några små missöden blev den till sist klar. Hade en tanke i huvudet att det skulle se ut som en grön gårdsplan... med gunga och klädstreck... Lyckades inte riktigt men nästan.. helt nöjd över resultatet.



 Vår Emma slocknade sedan fort på kvällen trött men lycklig. Hon hade fått ett tält av sin fammo och faffa och där leker hon nästan jämt. Hon försökte tvinga in katten också då lekkamrat inte syntes till men den bara smet ut så då är vår hund Donna faktist den bästa lekkamraten. Hon har inget emot att vara i tält bara hon får vara med.

Min flicka blir stor och sin alldeles egen.... det värdefullaste jag har i livet.
Jag måste bara berätta att varje år den 2 Juni har jag samma tanke, den ploppar upp och försvinner lika fort.. men jag har den varje år.... Jag ber en bön till högre makter och min tanke säger varje år.. :
"Tack för att jag fick vara med ännu en födelsedag."  

När jag berättade det för Johan tittade han hastigt upp på mig och frågade om jag "känner mig dålig".... och snart ska lämna jordelivet." Men det är inte alls så.. jag tänker bara ibland på de mammor som dör när barnen är små och man inte får följa med i deras utveckling och liv... Jag räknar födelsedagar och är tacksam för dem alla. Det är inte alla förunnat att vara med på barnets 8 års dag... Det tänker jag på varje år.. Konstigt egentligen.

Grattis på din födelsedag min kära dotter ....     din mamma.....