Jag tänkte uppdatera er lite nu när jag har en sällsynt tid för mig själv. Är inte hemma så mycket nuförtiden. Vi är mest ute på vår sommarö. Och nu kan jag be att få meddela att vi har stockarna uppe! Vi har jobbat rätt hårt där ute faktist. Vi har kört fram och tillbaka med torrbetong och plintar i båten så våra armar är bevisligen lite längre än förän vi började bygga. Ibland har vi tänkt att vi inte är riktigt kloka... men de mår väl också bra de som bor där de eviga gökarna gal ( som Mark Levengood uttryckte det i sin bok) .Vi har kärrat upp sten och sand från stranden... sa jag STEN?? Men jag tycker det är så roligt att få ta i för kung och forsterland och göra något helt annat ett tag. Bygga något som man ser resultat av.... och jag har lärt mig rappa plintar så det dök upp som en oväntad karriärsbyte någongång i framtiden.... så om ni behöver en rappare... alltså inte sångstilen utan... något murat som behöver rappas .. så ring mig... (men jag kostar...plenty...)
Det som är lite märkligt med hela bygget är att vi verkar ha lite vädergudarna emot oss. I maj och början av Juni kunde veckorna vara rätt bra väder men DÅÅ HELGEN kom blev vädret dåligt.. regnigt och blåsigt.... Sen när dagen kom som vi skulle ha ut stockarna på pråmen... Har vi världens DIMMA! Men det blåser bort efter att vi lastat hemma på Åminne..... och vi tror allt är frid och fröjd..... men TADAAA... återvänder dimman då vi har Ronny och pråmen mitt på havet.... utan GPS! Jaa jyst så he va inte naana tå! Johan som farit med vår båt från andra sjön såg dimman rulla in och blev en aning orolig.... Men här dyker mot alla odds pråmen äntligen ut ur dimman....och Johan kunde andas ut. Kolla in dimman i bakgrunden....Han hade kört in i dimman under devisen " He kan ga braa å....." Skicklig förare måste man säga!
Efter avlastningen på holmen fick vi återigen bära de samma stockarna igen... och täcka dem. Vi kunde inte hålla oss från att plocka upp första varvet....
och nu förra helgen plockade vi upp resten. Så väggarna är uppe. Nu blir det till att justera vissa saker och stabilisera hela huset... och jaa... jag tänkte glömma... vi har ju ett STOOORT hål i väggen också eftersom vi bara tog ut ett halvt hus... men det är ju bara en bagatell.
Som den otur vi haft med vädret så höll oturen i sig och jag glömde förstås kameran hemma den dagen då vi plockade upp den så bildbevis kommer senare. Den som känner min man så kan tro mitt ord så länge. Han skulle bara ta En stock till och prova hur det skulle börja se ut... och jaa kanske nästa också.... Så vi höll på och yrade alla fram och tillbaka och sökte 5A... 7 C..... "Hittar någon 8 B...? Så höll vi på.....
Nu kommer midsommar emot.... För min del i arbetets tecken... men Johan fortsätter bygga. Vi ska ha taket på det i sommar.... och jag blir så glad i hjärtat av det!
Kvällen efter att vi plockat upp det satte jag mig ensam i dörröppningen till min farfars hus och bara kände generationernas vingslag. Det betyder mycket för mig att huset får liv och att jag kan ge huset vidare en dag till vår dotter.
Farfar satt plötsligt bredvid mig. Hade samma blåa byxor som alltid... med hängslar och en rutig flanellskjorta.... Jag var inte direkt förvånad över att han dök upp eftesom jag kännt av hans närvaro hela dagen.
Han satt också där tillsammans med mig och beundrade huset som plockats upp.
Ha sa " Jaa.... He vaar noo braa de häär Annika.".... Och jag svarade högt för mig själv... "Noo vaar he, bara vi får hald på en stånd...." och farfar nickade tyst och fortsatte titta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar