Morsdagstankar och rädsla för att bli en del av inredningen

Haft en fin Morsdag idag. Vaknade till en sång .... Johan sjunger 3 gånger i  året, då Emma fyller år, Jag fyller år och när det är Morsdag så en sådan begivenhet får man ju inte missa. Till kännedom är han rätt bra på att sjunga ... men väljer att avstå.  Jag kan alltid känna mig så välsignad just på morsdagen... att jag blev mor överhuvudtaget. Min dotter var en lottovinst av sällan skådat slag och min glädjestråle i livet. Min tanke går nästan varje morsdag till alla de ofrivilligt barnlösa där ute som inget hellre hade velat fira just morsdagen men inte är så lyckligt lottade. Tänker också på de barn som förlorat sin mamma i olycka eller sjukdom och som växer upp utan henne.... Varje dag jag får följa med Emma i hennes uppväxt är en gåva ...verkligen.
 Jag fick blomma, presenter, och blev bjuden på mat på restaurang. Jag ska be att med det samma tacka vår Herre för det småregniga vädret som gjorde att min man fick lov att vara hemma och inte på skären.  Just love the weather!!

Grejen med morsdag och faktist med min födelsedag också är att innan en sån dag blir jag lite smått nervös att den inte ska bli en speciell dag för mig.... När man varit tillsammans så många år så börjar åtminstone för min man vardagslunken regera och de dagar någon ska hyllas görs aningens mindre ....om man nu minns.  Och jag är såå rädd varje gång att dagen då det ska firas så tar han till plan B med nåt enkelt han hämtar samma dag från en kiosk istället. Han har faktisk lite lagt av  med att tänka ut nåt speciellt själv, en gåva med innebörd.... och det saknar jag.

 SÅ.... eftersom jag känner min man så började jag höra efter hans planer för dagen redan fredag eftermiddag. ... och han svarade som väntat att han far till skären bara det klarnar upp. Och är huur länge frågar jag försiktigt: " Njaa kanske lördagkväll"...  Och då bara måste jag ju säga till...men min dotter han före " Vad har du funderat ut åt Mamma?".... Den du Emma satt mitt i prick!! " Jaa...ingenting än faktist...., " Oberört ännu läsandes tidningen.  Då kunde jag inte hålla mig.... : "Du menar fara till villan idag... komma tillbaka lördag kväll och ha allt klart till söndag... LYCKA till säger jag bara"
   Nu tänker ni kanske att jag borde kanske ha en sån tanke i beräknande att han redan ordnat nåt.... man se ni DET vet jag som faktum... DET har han INTE!!
Nu blev det ju gudskelov dåligt väder... "vissa" hann till stan och allt frid och fröjd men jag vet inte varför jag inte bara kan låta det vara nån gång... om jag är bara så rädd för att inte bli ihågkommen,  att bara slentirianmässigt få en krysantembukett från kiosken ... (Jag hatar krysantemer) ... att helt enkelt bli en del av inredning och jaa... att bli "ospeciell". Såå jag påminner några dagar innan.... jag sägerVAD jag vill ha så det blir lätt för honom .... jag BLIR uppvaktad men ingen överraskning. Nu kanske ni tänker att jag skapat honom och han inte BEHÖVER tänka eftersom jag ger honom svaren.... kan hända men för att förhindra krysantembukett gör jag det. Men det vore roligt nån gång att bli såå helt överaskad med en UTTÄNKT present....
 OCH i år igen gjorde jag som jag gör nästan alltid... ordnar saker "just in case"... Tårtan bakade jag själv....  och köpte mig lite blommor på bordet.

Nåja nog om det. Emma gav mig världens gulligaste kort hon gjort själv... en tavla hon ritat och en blomma.

Hon fattar husets regler fort den tjejen,,;)

Det bästa av allt kom i meddelande form på telefonen av min ena stödtjej....som grattade mig på morsdagen.... DEN värmde ända in i hjärtat. Såå enkelt men såå betydelsefullt... jag gör helst något rätt här i livet.

Rosor, munkar och telefonsamtal

  Så var helgen över. Fyra dagar av ledighet över Första Maj helgen. Den dagen är alltid lite speciell hos oss. Johan och jag har förlovningsdag den dagen.... 12 år sedan vi förlovade oss faktist. Verkar på samma gång som jätte länge sedan som alldeles nyligen. Jag har varit med Johan nästan mer än mitt halva liv och jag kan tycka att jag fick den bästa. Jag hann inte ha någon annan pojkvän än just min Johan.... som blev min man sen.


                                                        

 Ok.... det har discuterats med en vän om vad man missat när man inte sökt sig fram till den rätta... Det kom upp i samtal om musik som känns bra att lyssna till när man har hjärtesorg.... och jag såå inte förstod just hur den sången används till det... Han vände sig hastigt om och tittade mig iögonen: " ...Men då har du inte haft nån hjärtesorg....om du inte förstår den här!"..... Och låt mig säga så här...: Det är inte ofta jag blir utan att säga men då blev jag det.  "... Nääee.... det kanske jag inte har.. men måste man det då....? " Säger jag så där trotsigt med hakan i vädret.  Min vän bara skakar medlidsamt på huvudet... som outtalat betyder... "VAAD du har missat".  Tanken och discussionen stannade kvar hos mig länge efteråt....  Jag har inte haft nån annan  pojkvän än just min Johan... och jag vet inte om det är för att ingen annan ville ha mig eller att jag inte tyckte någon annan var lika bra som han eller om det faktist var så att jag hittade rätt på första gången. ... och varför inte??  DET HÄNDER FAKTIST... att man KAN råka på den rätta direkt.... så det så.
Jaa jag är lite i försvarsställning om ämnet än erkänner jag men jag kanske har missat hjärtesorger, letande efter ny kandidat, känslostormar... nyförälskelse.... nyorientering men jag har ett stabilt liv, med min livskamrat som också innehåller småstormar av olika åsikter, nyorientering och upptäkter av nya sidor hos varandra. Om man då har missat kärlekssorger... och man inte förstår alla hjärtesorgssånger på radion... so be it! Skulle inte byta ut min Johan för allt smör i Småland.... MItt ord kvarstår: Jag fick den bästa! ... och jaa en varm kram och en bukett rosor 1 maj. Älskar dig Johan..... som alltid!

                                           

Helgen annars då... Sammanfattning: KALLT!. Jaa det var väl allt jag hade att säga om det...
 Vi hade ju tänkt vara på sommarstugan hela helgen men det kalla vädret satte stopp för de planerna. Man hade behövt stiga upp på nätterna då också och elda.... för att inte börja frysa så njää... vi "bekväma" börjar inte med det. Johan var förvisso där och byggde men Emma och jag stannade hemma, besökte torget och lyssnade på när manskören sjöng in våren.. vi åt munkar och drack mjöd. Vi brukar alltid föra lite hembakta munkar åt Johans mormor och morfar men iår var det ju första året vi inte hade Elsa med oss längre så vi förde några åt Morfar som vanligt. När vi var och tände ljuset till graven så kom Emma på den iden att vi kunde sätta en munk på gravstenen åt Elsa.... och jag kunde småle åt hennes ide, så hjärligt underbar ide men också helt knasigt. Faktum är att jag tror Elsa hade småfnissat åt munken där på gravstenen och tackat för den fina tanken..... men andra gravgårdsbesökare hade inte förstått gesten.... så vi lät bli. Vi skrev "Glad Första maj mommo " på ljuset istället.. det fick duga.

Fredag hade Emma och jag biljetter till Askungen på Wasateater och det skulle börja redan kl 10 på morgonen... så vi körde dit bara för att på dörren utanför hitta lappen att dagens föreställning var inhiberad. Jyst så..... He va int naana tå.... Vi tillbringade en dag på stan istället. .. också helt roligt.. och så blev vi nog kompenserade av Wasa teater för besväret.  Slutet gott allting gott.

Lördag donades det lite med fönstertvätt och dylikt. Söndag hade vi bokat bord på restaurang med hela min familj, mamma, pappa och mina systrar med familj, God mat. Trevlig samvaro och rolig dag.

 På kvällen ringde en tvååring och pratade om sina bilar och sa för FÖRSTA gången "Hej då" till mig... DET VAR STORT! Jag bara måste berätta det åt Johan när vi satte på luren så jag letade genast efter Johan och utbrast " Han sa "Hej Då..... Han SAA hej då på riktigt.... Är det inte häftigt?"  Johan som inte riktigt visste att jag ens pratat i telefonen var aningens förbryllad över uppståndelsen... " Det brukar man väl säga" säger han sakta... oimponerad.... " Men han har AAALDRIG sagt hej då.... men nu gjorde han det... är det inte häftigt?", forsätter jag alldeles överlycklig.  "Det är det väl" säger Johan ännu lite förbryllad. Jag är så tacksam att jag allt emellanåt får prata med  den gossen..... som sa "Hej Då".... WOW!!

                                           

NU tillbaka till verkligheten och jobbet..... det värsta med att ha lite fler dagar ledigt är att jag har svårt att hitta motivation att återvända til jobbet.

                                                               

PåskAnnan Dagens strålande solsken

Vilken strålande och underbar dag...  Påsk Annan dagen. Hade jobbat större delen av helgen så idag när vädret visade sig från sin allra bästa sida åkte vi ut till vår sommarö. Äntligen! Johan hade varit några gånger tidigare redan ivår och färdigställt staket men det här var första gången Emma och jag .... och Donna följde med. Lite kallt på sjön men underbart vårvarmt väder väl framme. Och i år igen var allt sig likt... precis som man lämnade det när man bommade igen på hösten. Det luktade så där instängt och fuktigt rått inne i stugan och man fick börja med att elda för att alls kunna ta av sig jackorna.... men så är det ju alla år. Det var första våren man kunde ta upp dörren till sin alldeles egna sommarstuga eftersom förra året inte riktigt räknas.... Då var visserligen alla väggar upp och tak på huset men invändigt var det en byggarbetsplats. Man fick stiga över panelbräder det första man gjorde förra året man steg in. Nu var det bara att öppna dörren  och kliva  in i vårt "andra hus".
Man börjar med att bara gå runt och skadesäkra huset från allt som kan tänkas hända under en vinter, stormfallna träd.... möjlig mössinvadering m.m. I år hade vi just inget av ovanstående skador alls. Man går runt och plötsligt bara kommer en massa minnen från andra somrar över en plötsligt... Det kan vara en stenbit Emma hittat nere vid vattnet som hade speciell form och som hon sparat ...en pinne Donna hade ifjol och en påbörjad deckare av Anna Jansson som fortfarande hade ett bokmärke i sig precis där jag slutade ifjol. Allt är som vi lämnade det.

Vi räfsade och rengjorde takrännorna. Emma och Donna lekte nere vid stranden. Fönstren kunde jag ju ha tvättat men jag tänkte.... Njäää.... Allt har sin tid... Jag hinner.

Vi åt Picknick och grillade korv, En riktig utflyktsdag.

Äntligen tillbaka på ön.... nu väntar vi bara på mera grönska... lite brunt och öppet än. Observera det alldeles spegelblanka vattnet... We Jeppo-bos like very much!

Vår villa MED staket... Nytt för iår.

Dagens syssla.... löv... löv.... nämnde jag löv?... Jaa det kanske jag gjorde. Dagens roligaste kommentar: "Jag tror vi har mera löv .... än vi har träd......"  ;) 

Utsikt från verandan i dagens solsken... Kaffet smakade som bäst just här.

Kaffepaus på gång.......Vi längtar redan tillbaka.

Jaha, så var jag här igen då..... jyst så!

Bilden googlad

Jaa..... vad ska man säga... Sjukskriven nån dag igen. Suck!. Jag blir lite ledsen då min nacke faktist inte orkar hållas i skick... Det är bra nån dag så länge jag äter Voltaren ...sen tål jag inga stora rörlser med armarna så kommer det igen... den kännspaka första känslan av nackspärr och sen en ordentlig låsning. Jag hade nån dag ledig och kom på den brillianta iden att jag skulle tvätta fönstren i vardagsrummet och byta till vårgardiner. ...not a good Idea.... Jag hade nacksärr redan kvällen efter och hela följande dag. Det hela blev inte bättre av att jag på kvällen var ut med min hund, snavade över nåt på marken , Donna blev skraj och knyckte i kopplet så jag gjorde en sån där graciös flygning frammåt innan jag återfick balansen. Sen var det hänt. Låsningen var där igen. Värre denna gång faktist. Jag hade till och med vilovärk nu. Natten var inte en av de bästa. Fick krypa till korset och igen en gång hoppa över arbetsskift..... äta värkmedicin och söka hjälp. Inget roligt alls. Jag fick tipset om en som var suuper duktig på rygg/nacke i Jeppis och ringde upp, fick en tid samma dag och var in i en halvtimme och..... Tadaa... Jag kunde svänga på huvudet och värken var borta. Han måste ha haft magiska händer. Han liksom bara tryckte allt på plats igen.... Jag säger bara WOW! Jag var mäkta imppad. Har någon samma problem så rekommenderar jag Joonas Roslund..... så nära en magiker man kan komma....och såå vackra ögon... må vara en detalj i sammanhanget... men jag säger bara ojoj.

Så kommer ju det här känsliga ämnet i det hela.... mitt stickande och frågan om det möjligen är den som bidrar till nackproblemen.... jaa jag har fått frågan flera gånger och nu kommer ett ärligt svar: Jaa.... mycket möjligt...MEN... det slutar jag inte med. Stickandet behöver jag för att må bra, jag behöver det för att få känslan av att skapa, utmana mig själv och sortera tankar. Jaa.... jag har lovat mig själv att hålla upp nån dag framöver och kanske sticka en timme mindre /kväll.... men sluta helt gör jag ALDRIG!  Kanske en kombination av mera varierande rörelser  också är en lösning.... kanske flera raska promenader behövs som komplement. Så nu har jag hållit upp med stickandet i två dagar och det är sååå himla svårt.....

Ok med det sagt kan jag ju ärligt säga att mina problem KAN ha att göra med att jag fick den tokiga snilleblixten förra veckan att göra ett par mönsterstickade strumpor på tre dagar... började onsdag och hade tänkt ge bort dem på lördag.... Jag valde inte nån strumpa med bara mönster på skaftet ... nej... jag valde en strumpa med mönster hela strumpan... JÄTTE smart. Så jag stickade som ett tok för att hinna och vet ni vad... med ca 7-8 sm kvar tog det röda garnet slut.... alltså vad är oddsen.??  Såå jag tokstickade helt i onödan och såg mig besegrad av ett garn som överlistade mig. Såå jag fick ge mig iväg och köpa annat istället till lördagens jubilar.
   Allt detta KAN ha bidragit till min nacke ... jag säger inte att det gjorde det men det KAN ha bidragit. .... Fast sånt berättar man inte åt doktorn.... ;)  Fördelen med att vara arbetskollega med doktorn är att man faktist kan förhandla.... ;) och finns möjlighet så gör jag ju det... "Jaa, jag sjukskriver dig en vecka frammåt.... säger doktorn och börjar skriva.... just innan han trycker på print... säger jag att" Tack men nej tack... jag tar till söndagen... inte en dag mera".
Det är inte direkt första gången jag dikterar min egen förkortade sjukledighet så min doktor bara log och ändrade snällt. Han vet väl vid det här laget att det inte är lönt att protestera.Hans ide om att jag kanske kunde använda nackkrage för att avlasta musklerna i nacken stötte också på patrull.... Absolut INTE!  För då skulle man ju SE sjuk ut också...   Nu vila nacken nån dag. Så är jag snart tillbaka fit for fight!

Här är då strumporna som överlistade mig denna gång.... de röda i mitten, De lite längre bruna till vänster om dem är ett par barnstrumpor som ska till en tjej som fyller 9 år snart, storlek 32-34, stickad i Karisma. De glada-randiga till höger stickar jag till välgörenhets insamling, barnstrumpa i karisma st 28/29.

Rest in Peace Malaysian Boeing MH370

 


Jag tittade på Aktuellt nyhetsprogrammet igår kväll när jag kom hem från jobbet. Sändningen  innehöll till stor del nyheten att vrakdelarna de hittat i Indiska Oceanen troligen och med allra största sannolikhet är det försvunna flygplanet Malaysian airlines Boeing MH 370  Jag vet inte varför jag tänkt rätt mycket på detta mysterie.... man borde ju ta till sig nyheter om kriget i Syrien eller 100 talet dödsdömda i Egyptien också. Men man blir väl aningens avtrubbad här uppe i Norden, det blir liksom ett större problem här att dagisplatserna inte räcker till riktigt än att flera hundratusentals barn är utan hem och lider nöd i syrien. Man kan ju inte ta in allt elände heller....
Men det försvunna planet har förbryllat mig..... och förbryllat en hel värld faktist. Plötsligt var bara ett helt plan.... OCH 239 människor bara puts väck. Då tyckte ju jag då att man kunde hjälpa till i utredningen lite och tänka till.. och om man tänkte sig som ryktena sa i början att planet blivit kapat för att användas i terrorsyfte.... så kan man ju i ärlighetens namn tycka  det aningens för stort projekt. Lite för invecklat för att jag skulle börjat med det i alla fall.. ;)  Först landa ett plan som inte mera existerar på nån radar och en Boeing landar man inte direkt på en brygga precis.... sen alla människor i planet... vart gör man av dem, levande eller döda?  Så den teorin trodde inte jag på direkt. Vad är i såfall oddsen att inte någon av alla 239 lyckats meddela sin omvärld om situationen med alla mobiltillgångar idag?

Igår sa då en expert att det troligen handlar om en katastrofsituation ombord som slagit ut styrsystemet, med den påföljden att planet kan ha ändrat riktning och  var omöjlig att styra manuellt....sen även så långt ut att de troligen inte fick kontakt med omvärlden heller, inga mobiltelefoner fungerade . Planet flög så länge det hade bränsle och sen sjönk. Planet flög med säkerhet flera timmar efter att radarsystemet slagits ut, det vet man med säkerhet.
Låt oss ponera alltså att den teorin stämmer.....  Då försöker jag föreställa mig paniken i det flygplanet.... och jag försöker själv tänka mig i hur jag skulle reagera om jag själv satt fast däruppe högt över havet. "Vi kan inte längre styra planet.... vi kommer att flyga så länge vi har bränsle..... sen kommer det att störta och vi kommer troligen alla att dö."
Det är aningens för länge att veta det innan det händer. Skulle man få veta att bränslet räcker knappa fyra fem timmar.... sen dör du... HUR skulle jag reagera?

Skulle jag:

1. Bli helt galen av ångest och panik att jag inte skulle ha kunnat kontrollera mina beteenden eller känslor. skrika och springa runt....
2. Skulle jag förbrilt försöka få kontakt med mina nära och kära hem för att säga något viktigt som att jag älskar er och farväl.... få höra Emma och Johan  en sista gång...
3. Skulle man brottas bara med sin dödsångest inuti och faktist tyst börja gå igenom sitt liv... vad man hunnit göra, vad man aldrig hann, ta en medpassagerare i handen och sen bara hoppas att själva dödsögonblicket inte skulle göra såå ont, att man skulle dö direkt.

Antagligen en kombination av dessa. Jag kan ibland tycka det är en Gudagåva att man inte vet dagen eller stunden då man ska dö.... Man bara vet ATT man ska dö och bara det faktum gör ju att man hålls rätt varsam om livet.

Fast inne i ett plan kommer du ingenstans... du kan inte försöka rädda dig. Utgången är den samma på grund av den höga höjden så att säga.  Man bara vet ett med säkerhet: Man kommer dö. Mina tankar går idag faktist till de stackars människor som fick beskedet att de kommer dö.... inte just nu men om nån timme frammåt... deras dödsångest och panik därinne i planet.... och jag kommer faktist bara för det idag vara lite varsammare och gladare över livet. Jag  kommer att ta en stilla promenad med min hund i solskenet och bara leva. ... Jag lever och kan vara med min familj...och faktist  tacksam över att jag inte VET när det är min tid att lämna jordelivet.

Vila i frid alla ombord....jag kan tänka mig er ångest... .. ni är inte glömda.

Taurus

Jaja..... Jag fick ge mig.... Hade såå ont i nacken och skulderbladen i helgen att jag klarade mig nästan uteslutande på Burana....  Nåja.... det kom inte som någon överaskning precis, ont i nacken har jag faktist haft en tid, ofta haft huvudvärk, stel i axlarna. Har ju "tänkt" gå till massör/naprapat rätt länge... men jag kan ringa och boka tid imorgon.... eller dagen därpå... eller så sparar jag det till nästa vecka. Så har jag sagt nu rätt länge och det är nog därför jag nu betalar priset.

Igår var jobbigt... rörde mig som han Taurus i ett barnprogram som heter Didalos. Taurus är en sorts metalskrotsrobot som rör sig så där stelt och har en robotlik stel gång. Varje gång jag rörde på huvudet smärtade det till i nacken och ner i skulderbladen. Jag måste vända hela mig om jag ville titta till sidorna.  Johan tyckte redan då att jag borde kanske ta en dejourtid  men jag störtvägrade... det skulle vara bättre imorgon..... Det var det INTE...  Det var värre!! Jag hade behövt en nackkrage som han i Beckfilmerna.
Nu kunde jag inte varken titta uppåt eller till vänster sida utan att få ett diffust illamående och smärta i ryggen. Så idag for jag då till doktorn och jag har en rejäl låsning i en nackkota och inflammerade muskler runtom. Så att så att..... Kom ut med recept på Voltaren och Sirdalud.... Antiinflammatoriskt och muskelavslappnande...OCH ett sjukintyg för några dagar.
Såå..... den här veckan blev inte alls som jag tänkt. men varför tar jag förgivet att den ska bli som jag tänkt?? Efter några värkpiller får jag nu svängt huvudet liiite mera till vänster utan att det hugger till eller jag mår illa.... så liite bättre är det när jag fick bättre medicin.

Vad gör man då som roboten Taurus hemma.... Johan tyckte att jag skulle ha stickpaus som alldeles... och han kanske har rätt.... men jag tänkte om jag kanske skulle smygsticka litepå dagarna när han är på jobb men inte sen på kvällen... hmm... kanske såå inte värt det. Men märkligt vad man tycker det är tråkigt att "bara" sitta och titta tv en kväll utan något att ha i handen.  Nåja... kanske man kunde läsa nån av de många böcker jag har oläst...

En lite rolig grej annars idag: När jag skulle anmäla mig vid infodisken vid HVC idag så går de ju rutinmässigt igenom personuppgifter i datorn.... och lite komiskt tyckte jag det var när hon efter adressuppg frågade vem min närmaste anhörig var.... Jag tänkte utbrista " Är min nacke såå allvarligt dålig..... att det är sista resan..... Jag har ju för bövelen ännu inte sett Paris".... ;)

Garn håller mig mentalt frisk.....

Jag har sagt det många gånger men jag säger det igen..... Om jag inte hade möjligheten att handarbeta... skapa med garn stickor och med mina händer vackra saker hade jag inte samma livskvalitet som jag har idag. Jag hålls mentalt frisk när jag får skapa. Och ju mer jag stickar... desto svårare mönster vill jag ha. Jag bläddrar fort om basmönstren och dyker på de lite svårare.. bara för att utmana mig själv om jag klarar av det...om jag får det så fint som på bilden. Stickor börjar jag köpa de mera dyrare sorten... och det är sant som de säger: Betala mer och få kvalitet.. det gäller även på stickor. Liite fin i kanten har jag då ändå blivit. ... Fast jag har smutsiga skor. Roligast är att få beställningar. .. Det också för att man får ett erkännande om nån vill ha nåt så är det inte såå alldeles fult det man stickar.
Tänkte jag skulle visa mitt beställningsarbete som ÄNTLIGEN är färdig... Den har tagit mycket tid och pillande men nu äntligen är den klar... trådar fästade och knappar isydda.

BabyÅkpåse åt lilla Carin. Beställningsjobb. Ett sammelsurium av färger huller om buller och färgkombinationer som var helt crazy vid första anblicken.... vit möter röd som möter senapsgul... som sen helt otippat möter BLÅTT??!  Jag dubbelkollade mönstret flera gånger och tänkte att det här blir helt konstigt men slutresultatet måste jag i ärlighetens namn säga var fint.... finare än jag trodde.Den blev lite retrostil helt enligt önskat av Carins mamma.   Den är stickad i Drops Karisma bredden som 3 månader men jag förlängde längden en aning så man kan använda den längre. De röda prickarna skulle man sticka in även på huvan men det valde jag att vara utan. Blev inte nöjd med bålen där det röda garnet syns igenom. Därför är huvan helt vit.

De blåa "bollarna är "bubblor".... som jag klurade länge på hur jag skulle göra. Jag rådfrågade mina stickade vänner och slutresultatet blev helt ok. Det syns kanske inte men de blåa bollarna står upp en aning som bubblor. Knapparna kunde man ha satt enfärgade men jag hittade knappar i exakt samma färgtoner och valde blanda dem..... Carins mamma får byta dem om hon tycker de är för röriga.

Dessa gjorde jag som gåva åt en vän. Stickade i  mitt favvogarn Fabel. Mönster från Drops Garnstudio . 

Även dessa ett beställningsjobb.. Byxor stickade i babyMerino ull storlek 0-3 månader med stickad förlängning på bakstycket.

Dessa masstillverkade jag till julklappar... Dessa bara ett urvalsplock... De vita gjorda i Huopanen dubbelt garn och grova stickor.... De gråa blandade jag Novitas Teddygarn och 7 bröder i samma ton.... Gick suuper fort att sticka.

Dessa gjorde jag i Marks och Kattens Samoa Palett... det var färdig randat garn så knepigast var det att få dem att randa sig på "rätta" stället.... Blev en julklapp till vårt stödbarn.

Dessa är fotade efter att blivit använda några gånger... därav den lite "nötta" looken.... Ett par sockor åt Emma. Gjorde dem enfärgade men mönstrade till dem en aning då jag körde lite aviga maskor på några varv så det bildade ett randmönster. Karisma..... just löööv it!

Det här är det nyaste projektet... eller jaa... nåt av det nyaste.... har många projekt men  det här tänkte jag faktist göra till mig själv för en gångs skull. En Pippi-tröja i Drops Paris bomullsgarn. Stickor nr 5 så aningens för grova stickor för mig men det går aningens fortare faktist. Tänkte randa med grön och lila och frångå det klassiska blå och röda. Blir en "skäri-tröja" åt mig själv till sommaren.