Summa sidvisningar

tisdag 25 mars 2014

Rest in Peace Malaysian Boeing MH370

 


Jag tittade på Aktuellt nyhetsprogrammet igår kväll när jag kom hem från jobbet. Sändningen  innehöll till stor del nyheten att vrakdelarna de hittat i Indiska Oceanen troligen och med allra största sannolikhet är det försvunna flygplanet Malaysian airlines Boeing MH 370  Jag vet inte varför jag tänkt rätt mycket på detta mysterie.... man borde ju ta till sig nyheter om kriget i Syrien eller 100 talet dödsdömda i Egyptien också. Men man blir väl aningens avtrubbad här uppe i Norden, det blir liksom ett större problem här att dagisplatserna inte räcker till riktigt än att flera hundratusentals barn är utan hem och lider nöd i syrien. Man kan ju inte ta in allt elände heller....
Men det försvunna planet har förbryllat mig..... och förbryllat en hel värld faktist. Plötsligt var bara ett helt plan.... OCH 239 människor bara puts väck. Då tyckte ju jag då att man kunde hjälpa till i utredningen lite och tänka till.. och om man tänkte sig som ryktena sa i början att planet blivit kapat för att användas i terrorsyfte.... så kan man ju i ärlighetens namn tycka  det aningens för stort projekt. Lite för invecklat för att jag skulle börjat med det i alla fall.. ;)  Först landa ett plan som inte mera existerar på nån radar och en Boeing landar man inte direkt på en brygga precis.... sen alla människor i planet... vart gör man av dem, levande eller döda?  Så den teorin trodde inte jag på direkt. Vad är i såfall oddsen att inte någon av alla 239 lyckats meddela sin omvärld om situationen med alla mobiltillgångar idag?

Igår sa då en expert att det troligen handlar om en katastrofsituation ombord som slagit ut styrsystemet, med den påföljden att planet kan ha ändrat riktning och  var omöjlig att styra manuellt....sen även så långt ut att de troligen inte fick kontakt med omvärlden heller, inga mobiltelefoner fungerade . Planet flög så länge det hade bränsle och sen sjönk. Planet flög med säkerhet flera timmar efter att radarsystemet slagits ut, det vet man med säkerhet.
Låt oss ponera alltså att den teorin stämmer.....  Då försöker jag föreställa mig paniken i det flygplanet.... och jag försöker själv tänka mig i hur jag skulle reagera om jag själv satt fast däruppe högt över havet. "Vi kan inte längre styra planet.... vi kommer att flyga så länge vi har bränsle..... sen kommer det att störta och vi kommer troligen alla att dö."
Det är aningens för länge att veta det innan det händer. Skulle man få veta att bränslet räcker knappa fyra fem timmar.... sen dör du... HUR skulle jag reagera?

Skulle jag:

1. Bli helt galen av ångest och panik att jag inte skulle ha kunnat kontrollera mina beteenden eller känslor. skrika och springa runt....
2. Skulle jag förbrilt försöka få kontakt med mina nära och kära hem för att säga något viktigt som att jag älskar er och farväl.... få höra Emma och Johan  en sista gång...
3. Skulle man brottas bara med sin dödsångest inuti och faktist tyst börja gå igenom sitt liv... vad man hunnit göra, vad man aldrig hann, ta en medpassagerare i handen och sen bara hoppas att själva dödsögonblicket inte skulle göra såå ont, att man skulle dö direkt.

Antagligen en kombination av dessa. Jag kan ibland tycka det är en Gudagåva att man inte vet dagen eller stunden då man ska dö.... Man bara vet ATT man ska dö och bara det faktum gör ju att man hålls rätt varsam om livet.

Fast inne i ett plan kommer du ingenstans... du kan inte försöka rädda dig. Utgången är den samma på grund av den höga höjden så att säga.  Man bara vet ett med säkerhet: Man kommer dö. Mina tankar går idag faktist till de stackars människor som fick beskedet att de kommer dö.... inte just nu men om nån timme frammåt... deras dödsångest och panik därinne i planet.... och jag kommer faktist bara för det idag vara lite varsammare och gladare över livet. Jag  kommer att ta en stilla promenad med min hund i solskenet och bara leva. ... Jag lever och kan vara med min familj...och faktist  tacksam över att jag inte VET när det är min tid att lämna jordelivet.

Vila i frid alla ombord....jag kan tänka mig er ångest... .. ni är inte glömda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar