En ledig dag..... Jag älskar att vara ledig en söndag. Då är det accepterat att vara lat. Det är jag annars också men är det söndag så FÅR man vara det. Vi for hela familjen ut på en promenad från morgonen. Riktigt uppfriskande faktist. Min man stod för söndagslunchen som blev suuper. Unnade mig en välbehövlig betraktande av ögonlocken från insidan... Bra dag men den har gått fort. Kanske för att man vred klockan frammåt en timme sista natt. Käns faktist av att man förlorat en timme någonstans.
Tänkte idag en stilla tanke att jag kanske skulle avsluta sorgeperioden och gå vidare i musikväg idag... Har bara hört på musiken ur "Les Miserables sen jag kom hem.... Men det gick inget vidare. Hade upp spotify... lyssnade på en slumpvis vald toplåt därifrån men det blev ingen höjdare och jag återgick till min musical. Det är bara att konstatera allt har sin tid... och jag kan inte gå vidare än.. om någonsin. På sant..!
Hörde om ett hastigt dödsfall igår och jag tänkte hela dagen på hur skört livet ändå är. Man tar det förgivet. Ringde upp min mamma i går och sa jag tänkte bara ringa och säga att jag tycker om er. Man borde göra det oftare... ta hand om varandra och säga hur mycket man uppskattar deras plats i ens liv. Jag vet inte om mamma funderade vad som kom åt mig men å andra sidan är hon ganka härdad vad gäller lite tokiga infall lite nu och då... Har aldrig varit riktigt som de andra barnen ...:)
I Onsdags ringde jag henne och sa att "Nu tycker jag faktist att hon kunde ringa mig och höra hur jag har det då vi inte hörts på länge"... Sen la jag på.... Hon ringde upp full i skratt... när jag svarade: "Men hej.. Är det du? Vad länge sen..Roligt att du tänkte på mig och ringde... ."....
Veckan börjar passligt med en ledig dag imorgon... Ska sitta och beundra min Hoya lacunosa som har knoppar... borde ta hela dagen. Bilder kommer sen när den slår ut.... åh du store tid!
söndag 27 mars 2011
fredag 25 mars 2011
Skoldag
Fredag... Idag stod det skoldag på min dagordning... det var flera år sedan det gjorde det. Det var öppet hus i dotterns skola och jag fick följa med henne en dag i skolan. Det var faktist intressant att få vara med och se hur hon fungerar i skolan. Vi hade teckning, handarbete och modersmål..Och det kom över mig samma känsla som när jag gick i skolan själv hur lite jag tycker om rasterna.. Har aldrig tyckt om dem. Nu kändes det som om man just hade hunnit in så måste man igen klä på sig och ut i kylan bara... Huvadådi. Att min dotter med följe sen ville att mamma skulle leka "tippa".... jippie... NOT! Jag bara väntade klockan skulle gå fort så jag skulle få fara in och rasten skulle vara slut.
Hemma brukar jag vilja leka "sten"... det går ut på att man ska efterlikna en sten... sitta så stilla som möjligt så länge som möjligt. ...den tycker jag är jätte skoj. Det är inte det att jag är Lat, bara att jag inte är så bra på att leka ..egentligen, har aldrig varit det. Jag läste på en blogg en gång raderna: "Jag är ingen lektant, jag är bara mamma". Halleluja... det finns flera som jag. Tredje rasten sa jag att jag tyvärr inte kunde leka tippa mera för att jag har blivit så allergisk, en av barnen frågade för vad: Och jag sa för "tippa". De visste inte om de skulle tro mig riktigt. Så till slut kan man säga att dagen var rolig men rasterna har inte blivit nå roligare än då jag gick i skolan. Kan man bara inte köra alla timmarna i ett och sen fara hem tidigare föreslog jag åt min dotter när vi kom hem... Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.
Fredagen annars har varit ledig men jag känner att jag inte är på topp... Känns som om jag haft feber ett tag idag, värk i kroppen och så in till döden trött. Skulle bara betrakta ögonlocken från insidan ett tag i dag men vipps så hade en timme farit sin kos. Bara det inte blir värre är jag väl "back on track" imorgon. Nu har vi haft en skön fredagkväll med bastu, god mat och glass... Allt väl så långt. Ska i Jobb imorgon.
En del av mig skulle ha lust att packa och åka iväg med nattbussen även denna helg till Åbo och uppleva allt en helg till men lite realist får man väl ändå vara. Visst får jag väl ha längtan ändå...? If only...Ja veit int om ja kombe över e naan gang!
Hemma brukar jag vilja leka "sten"... det går ut på att man ska efterlikna en sten... sitta så stilla som möjligt så länge som möjligt. ...den tycker jag är jätte skoj. Det är inte det att jag är Lat, bara att jag inte är så bra på att leka ..egentligen, har aldrig varit det. Jag läste på en blogg en gång raderna: "Jag är ingen lektant, jag är bara mamma". Halleluja... det finns flera som jag. Tredje rasten sa jag att jag tyvärr inte kunde leka tippa mera för att jag har blivit så allergisk, en av barnen frågade för vad: Och jag sa för "tippa". De visste inte om de skulle tro mig riktigt. Så till slut kan man säga att dagen var rolig men rasterna har inte blivit nå roligare än då jag gick i skolan. Kan man bara inte köra alla timmarna i ett och sen fara hem tidigare föreslog jag åt min dotter när vi kom hem... Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.
Fredagen annars har varit ledig men jag känner att jag inte är på topp... Känns som om jag haft feber ett tag idag, värk i kroppen och så in till döden trött. Skulle bara betrakta ögonlocken från insidan ett tag i dag men vipps så hade en timme farit sin kos. Bara det inte blir värre är jag väl "back on track" imorgon. Nu har vi haft en skön fredagkväll med bastu, god mat och glass... Allt väl så långt. Ska i Jobb imorgon.
En del av mig skulle ha lust att packa och åka iväg med nattbussen även denna helg till Åbo och uppleva allt en helg till men lite realist får man väl ändå vara. Visst får jag väl ha längtan ändå...? If only...Ja veit int om ja kombe över e naan gang!
onsdag 23 mars 2011
Ide` torka och tankar på annat håll
Ide torka på skrivarplanet....
Har haft mina tankar på annat håll på sistone. I mina tankar spelar ännu musiken ur musicalen Les Miserables. Jag vet inte vad det är som griper mig så helt med den. Historien, musiken , skådespelarna, den lilla intima teaterscenen som gör det möjligt att känna att man nästan är med i historien. Det känns som att man riktigt....saknar det... fysiskt! Jag försöker skaka det av mig men kommer inte över det. ...ja trour ja haar na feil..faktist. Den musikalen har berikat mitt liv så till den milda grad... Skulle kunna se den hur många gånger som helst...vilket djup i berättelsen...
När Jean Valjean har möjlighet att för alltid göra slut på sin förföjare till polis som låtit honom lida i 19 år i fängelse .... och sen inte gör det... visar bara på godheten som ryms i den mannen".... Jag saknar honom på RIKTIGT!
Vardagen har börjat ohjälpligt ändå denna vecka. Jobbat kroppsligen men mina tankar är kvar i Åbo, har svårt att koncentrera mig. Måste återkomma till bloggen då jag kan tänka på annat....kanske nästa år eller året därpå... vi får se...:)
Har haft mina tankar på annat håll på sistone. I mina tankar spelar ännu musiken ur musicalen Les Miserables. Jag vet inte vad det är som griper mig så helt med den. Historien, musiken , skådespelarna, den lilla intima teaterscenen som gör det möjligt att känna att man nästan är med i historien. Det känns som att man riktigt....saknar det... fysiskt! Jag försöker skaka det av mig men kommer inte över det. ...ja trour ja haar na feil..faktist. Den musikalen har berikat mitt liv så till den milda grad... Skulle kunna se den hur många gånger som helst...vilket djup i berättelsen...
När Jean Valjean har möjlighet att för alltid göra slut på sin förföjare till polis som låtit honom lida i 19 år i fängelse .... och sen inte gör det... visar bara på godheten som ryms i den mannen".... Jag saknar honom på RIKTIGT!
Vardagen har börjat ohjälpligt ändå denna vecka. Jobbat kroppsligen men mina tankar är kvar i Åbo, har svårt att koncentrera mig. Måste återkomma till bloggen då jag kan tänka på annat....kanske nästa år eller året därpå... vi får se...:)
söndag 20 mars 2011
Hemma igen
Så var man då hemma igen.... och allt gick bra...men det visste jag ju, jag hann inte ens bli orolig...(hmm..som sagt). Veckoslutet var .... helt magiskt. Det var såå roligt!
På f.m shoppade vi loss i Hansa kvarteret i centrala Åbo. Fikade, åt och pratade..och skrattade. Vi lever helt klart flera år längre efter detta veckoslut.
När jag vid något skede satt och väntade på min vän.... slog det mig begreppet "Vad är normalt"? I Åbo verkar det vara normalt att vara onormal... Såna typer jag sett denna helg har jag då inte sett tidigare. och jag kom jag på mig själv att tänka på att stänga munnen och inte stirra... Jag har sett en kvinna i något som liknade en samedräkt, med ylletygsbyxor och knallrött hår, en man med väldigt stor hatt som bara pratade för sig själv, en man i rastaflätat hår som letade i soptunnorna, en dam som pratade med duvorna på torget. Där helt normalt... men för mig lite mer åt det onormala hållet. Jag kunde inte sluta stirra på dem. Det är då säkert: Hade jag börjat gå omkring i på Nykarleby torg med en sliten samedräkt, stor hatt på huvudet högt pratandes med duvorna hade jag nog säkert som ögat fått stämpeln på mig som inte riktigt klok... i BÄSTA fall... helt klart även en kandidat för en M1 direkt till Vasa i värsta fall . Mår de där lite speciella figurerna i samhället dåligt... eller är det faktist så att de mår bättre än oss "normala" just för att de vågar och tillåts vara sig själv fullt ut och faktist accepteras i samhället. Hmmm måste fundera på det där....
Kvällen spenderades på en club (numera används inte ordet disco mera).. vi tänkte släppa löös alldeles... Men efter ett tag insåg vi att vårt bäst före datum håller på att gå ut.. i clubsammanhang. Jag var en 32 årig mamma som i jäförelse med de andra som var där såg ut att vara uppklädd för ett 50 års kalas, prydligt och fint... och det är OUT! Man ska tydligen ha så lite på sig som möjligt och så tajt som möjligt..då är man INNE! Så där var vi inte länge...
Tågresan hem gick bra. Kom mig på rätt tåg OCH fick upp alla dörrar jag skulle ha upp....men det visste jag ju... En hop med enskilda individer även där... älskar sitta och iakta folk "in action".. nån pratar högt i sin telefon..inga hemligheter där inte, fick veta vad han beställt för mat av mamma när han kommer hem... två väninnor samtalade om kärleken... några helt försjunken i en bok, en studerande läste troligen till en tent. Tänk att man för en liten stund möttes där i tåget...helt unika individer och sedan skingras och aldrig träffas mer. Ganska häftigt... egentligen. Nu börjar arbetsveckan igen men jag gömmer minnen från helgen i hjärtat och tar fram det då och då.. den gav glädje och kraft i min vardag.
På f.m shoppade vi loss i Hansa kvarteret i centrala Åbo. Fikade, åt och pratade..och skrattade. Vi lever helt klart flera år längre efter detta veckoslut.
När jag vid något skede satt och väntade på min vän.... slog det mig begreppet "Vad är normalt"? I Åbo verkar det vara normalt att vara onormal... Såna typer jag sett denna helg har jag då inte sett tidigare. och jag kom jag på mig själv att tänka på att stänga munnen och inte stirra... Jag har sett en kvinna i något som liknade en samedräkt, med ylletygsbyxor och knallrött hår, en man med väldigt stor hatt som bara pratade för sig själv, en man i rastaflätat hår som letade i soptunnorna, en dam som pratade med duvorna på torget. Där helt normalt... men för mig lite mer åt det onormala hållet. Jag kunde inte sluta stirra på dem. Det är då säkert: Hade jag börjat gå omkring i på Nykarleby torg med en sliten samedräkt, stor hatt på huvudet högt pratandes med duvorna hade jag nog säkert som ögat fått stämpeln på mig som inte riktigt klok... i BÄSTA fall... helt klart även en kandidat för en M1 direkt till Vasa i värsta fall . Mår de där lite speciella figurerna i samhället dåligt... eller är det faktist så att de mår bättre än oss "normala" just för att de vågar och tillåts vara sig själv fullt ut och faktist accepteras i samhället. Hmmm måste fundera på det där....
Kvällen spenderades på en club (numera används inte ordet disco mera).. vi tänkte släppa löös alldeles... Men efter ett tag insåg vi att vårt bäst före datum håller på att gå ut.. i clubsammanhang. Jag var en 32 årig mamma som i jäförelse med de andra som var där såg ut att vara uppklädd för ett 50 års kalas, prydligt och fint... och det är OUT! Man ska tydligen ha så lite på sig som möjligt och så tajt som möjligt..då är man INNE! Så där var vi inte länge...
Tågresan hem gick bra. Kom mig på rätt tåg OCH fick upp alla dörrar jag skulle ha upp....men det visste jag ju... En hop med enskilda individer även där... älskar sitta och iakta folk "in action".. nån pratar högt i sin telefon..inga hemligheter där inte, fick veta vad han beställt för mat av mamma när han kommer hem... två väninnor samtalade om kärleken... några helt försjunken i en bok, en studerande läste troligen till en tent. Tänk att man för en liten stund möttes där i tåget...helt unika individer och sedan skingras och aldrig träffas mer. Ganska häftigt... egentligen. Nu börjar arbetsveckan igen men jag gömmer minnen från helgen i hjärtat och tar fram det då och då.. den gav glädje och kraft i min vardag.
fredag 18 mars 2011
Åka bort ångest
Så var den då här...veckoslutet som jag väntat på länge. Jag kommer mig äntligen iväg på en egen liten veckosutsresa men min bästa vän. Vi ska äta gott, shoppa, prata... prata och prata, utan avbrytningar, barna gråt eller tidsbrist....nämnde jag att vi ska prata...
Åker iväg med nattbussen inatt. Det är konstigt med mig. Jag tycker om att planera resor...i huvudet och jag längtar bort ibland på resor som alla andra än jag har råd med. Sen när jag mot förmodan lyckas planera en resa så ju närmare jag kommer avresedatum ju mera nervös blir jag och dagen innan och samma dag man åker är jag ett nervvrak. Tankarna snurrar i huvudet. ... Jag måste liksom gruva mig för allt som KAN gå fel så att om jag råkar ut för något oplanerat som går fel kan jag tänka att" Jag visste" det... Och just innan jag åker kan jag tänka tanken att det är nog bäst att jag är hemma ändå.....
I mitt huvud har jag redan
1. Missat bussen.
2, Förirrat mig fel från busstationen till Åbo torg.
3. Fått kräksjuka och diarre på bussen.
4. Sovit alldeles för lite hela helgen så jag inte kan tänka klart när jag ska hitta rätt tåg hem
5. Har fel kläder med.
6. Missar tåget hem, eller missar tågbytet i Tammerfors.
7. Får inte upp dörren ut från tågvagnen vid avstigningsstationen och det är bara jag som ska av. ( Har förberett Johan på att om han ser någon kämppa vid tågdörren och jag inte stiger av... kör för tuusan till Kokola eller Uleåborg... vad gör man inte för kärleken tyckte jag men han tyckte att det finns gränser..:)
Om allt eller något av detta händer kan jag bara säga : Tänk det där VISSTE jag skulle hända.... Jag ska logga ut nu och lägga mig tidigt... så jag kan fortsätta oroa mig i sängen för om jag alls får tag i lite sömn innan bussens ankomst. Huvadådi... det blir länge till nästa gång jag åker bort. ... Men om nån frågar hur helgen varit på måndag kan jag med all säkerhet säga: Hur toppen som helst"....längtar till nästa gång...:)
Åker iväg med nattbussen inatt. Det är konstigt med mig. Jag tycker om att planera resor...i huvudet och jag längtar bort ibland på resor som alla andra än jag har råd med. Sen när jag mot förmodan lyckas planera en resa så ju närmare jag kommer avresedatum ju mera nervös blir jag och dagen innan och samma dag man åker är jag ett nervvrak. Tankarna snurrar i huvudet. ... Jag måste liksom gruva mig för allt som KAN gå fel så att om jag råkar ut för något oplanerat som går fel kan jag tänka att" Jag visste" det... Och just innan jag åker kan jag tänka tanken att det är nog bäst att jag är hemma ändå.....
I mitt huvud har jag redan
1. Missat bussen.
2, Förirrat mig fel från busstationen till Åbo torg.
3. Fått kräksjuka och diarre på bussen.
4. Sovit alldeles för lite hela helgen så jag inte kan tänka klart när jag ska hitta rätt tåg hem
5. Har fel kläder med.
6. Missar tåget hem, eller missar tågbytet i Tammerfors.
7. Får inte upp dörren ut från tågvagnen vid avstigningsstationen och det är bara jag som ska av. ( Har förberett Johan på att om han ser någon kämppa vid tågdörren och jag inte stiger av... kör för tuusan till Kokola eller Uleåborg... vad gör man inte för kärleken tyckte jag men han tyckte att det finns gränser..:)
Om allt eller något av detta händer kan jag bara säga : Tänk det där VISSTE jag skulle hända.... Jag ska logga ut nu och lägga mig tidigt... så jag kan fortsätta oroa mig i sängen för om jag alls får tag i lite sömn innan bussens ankomst. Huvadådi... det blir länge till nästa gång jag åker bort. ... Men om nån frågar hur helgen varit på måndag kan jag med all säkerhet säga: Hur toppen som helst"....längtar till nästa gång...:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)