Vi är samlade här idag..... inte för att hon dött- utan för att hon LEVAT!

Det var det bästa någon sagt på en begravning ...som ever.

Var på en begravning i helgen och det får mig alltid att tänka på livet och döden.... och jaa även min egen död. Hur skulle min begravning se ut och hur skulle jag själv vilja ha den.... Jag är inte på väg någonstans än på ett bra tag men tänkte ändå dela mina tankar....

För det första: Inga stora blom-begravningsbuketter... spara era pengar till annnat... jag behöver dem inte mer när jag sitter på min blomsteräng i himlen.
 Buketterna  är alldeles för överdimensionerade och dyra.. . En enkel ros ... säger mer.
Sen skulle  jag på min molnkant få  tanken " Jaha..Jaa NUU passar det.... att komma med blommor... Fick jag en sån stor bukett medans jag levde??... Nej nej...".

 Näääe jag tycker blommor vill jag gärna ha medans jag kan njuta av dem,  inte när jag som huvudperson inte ser dem mer... alldeles slöseri med pengar.
 Jag tycker mig alltid se en massa folk komma till en begravning... med stora påkostade blomkransar men medans personen  levde så dog de ensam i ett patientrum med inte en endaste blomma på bordet...Då de dött kommer ALLA.... med stooora blombuketter. Så dom  vill jag inte ha...men känner ni för att ge mig blommor medans jag lever så tar jag sååå gärna emot... bara annars...

För det andra: Istället för kransledläggning endast stilla musik-- och så får var och en närvarande tänka ljusa eller... negativa tankar om mig... valfritt... men ingen måste upp och läsa Herren är min Herde mig ska inget fattas..... eller nån anna dikt... poesi och dikter överlag har jag liksom aldrig riktigt fattat tycke för, sen hör man rätt dåligt från molnkanten... .

  Prästen kunde säga några välvalda ord... i just den andan som begravningen jag var på började.... "vi är inte samlade för att Annika dött - utan för att hon LEVAT", inte koncentrera talet på att jag är död utan att jag har levat... betytt nått för någon... varit en medmänniska i detta stora sammanhang som heter.... världen.  

 Jag vill inte ha en stilla begravning... jag vill ha  inbjudan i tidningen så jag får sitta på min molnkant och kommentera alla som kommer ... och som Inte kommer... " "Jaha.... men ser man på... HON...", " Jassååå... nuuu passar det.".. eller "Men gulla vännen... va roligt att just DU tog dig tid". "Oj... va liite folk det blev..".. o.s.v..... "

Sjung inte Härlig är jorden på kyrkogården.... Varför gör man det egentligen....Människan man satt ner bevistas inte längre på denna härliga jord..  ? Den fattar inte jag så skippa sången... Hälften av besökarna sjunger inte ens... bara fryser. Nääe ner med mig bara.... sen får alla slänga sin ros ner till mig.... och sen far ni och äter.... PISTE!

Minnesstunden vill jag ha som en glädjefylld stund... Riktig mat... potatis och kött... med någon sorts eftterätt... så folk blir ordentligt mätt... Så vänta inte er Soppa och tårta... för det blir det INTE. Folk ska få sitta och prata och Nu kommer det viktigaste..:  Jag vill att folk ska få vara glada och skratta... jag vill inte ha en tung minnesstund.. jag tar inte illa upp fast ni börjar prata om annat... jag blir glad bara folk skrattar lite för minnesstunden ska väl spegla den man varit och jag tycker om då folk skrattar och är glada... Mosa inte ner er i mörkret och döden. Jag lovar att inte komma tillbaka och spöka för dem som vågar skratta på min minnesstund... snarare om ni inte gör det. Och då menar jag skratta med mig... inte åt mig... jaaa ni fattar.!

 Minnesstunden... hmm... ta ett kort på bordet bredvid ljuset som jag är nöjd med... så jag inte behöver sucka från mitt moln: "Åhh...Nej INTE det där kortet... Hittade de inte ett annat... suck!"
 Sen vill jag inte ha inbetalningar  utan gärna donationer då till Cancerföreningen... för de underbara sköterskor som jobbar där är guld värda. ... och det behövs pengar dit hela tiden... Jag bryr mig inte riktigt  i bönehusets bevarande... det är sååå inte Jag.... så Cancerföreningen vill jag ge en slant... Sen vill jag gärna att minnesstunden blir en rätt rolig stund då man delar med sig roliga minnen av mitt liv och inte en sorglig gråtdrypande tillställning... utan en stund då man minns det roliga i mitt liv och gemenskapen man haft... med gärna mycket skratt och leenden.  En hyllning till mitt liv som varit helt enkelt.

 Sen har jag faktist sagt åt Johan och Emma redan att plantera mest perenner på min grav ... som kommer upp år från år... så ingen behöver bära dit mycket sommarblommor... som sen dör till hösten.. köp en eller två men jag vill ha perenner... lättskött och kostar inte så mycket.... sån är jag.... 
 Ljus tycker jag om så kom gärna med ett gravljus när ni tänker på mig... men kom för allt i världen inte med BATTERIGRAVLJUS!!  De borde förbjudas!! Så konstgjort sken... och sååå inte äkta. För om nån kommer med dem så pillar jag ut batterierna sen mörkret faller på.... det är då ett som är säkert.  


Jag vill på intet sätt förringa den vackra begravningen jag var på i helgen... den var vacker och fin.... 
...och jag känner mig inte dålig... inte alls... och jag tänkte inte dö ännu på ett bra tag... men man vet ju aldrig.. och då vet ni ju hur jag vill ha det... för ett är säkert och det är att jag kommer att vara närvarande själv och kommentera från min molnkant..man kan ju inte missa sin egen minnesstund... då alla samlas och man själv är huvudpersonen.. då MÅSTE man ju vara med. .. varesig det blir i morgon eller om 60 år.... . jag måste ju få se vem som tog sig tid att komma...

Kanske det också speglar hur man harlevt sitt liv... OM det kommer någon alls.... . Så lev ditt liv så att till och med den som kör begravningsbilen gråterpå din begravning... har jag hört sägas.... så kanske det får bli mitt motto fr.o.m nu... Lev ditt liv så att helst nån kommer på din begravning. ;)