Äntligen Helsingfors....

                               Änligen iväg.... iväg till min älskade stödpojke..

Jag och Emma satte oss på tåget och kom till Helsingfors söndagkväll. Efter att vi kommit ut från perrongen syntes en ljushårig kalufs i folkvimlet. Han kom i famnen och kramade mig.... och kan ni tänka er.... han har lärt sig säga Annika under tiden vi varit ifrån varandra. Det var roligt... för när han var hos oss... kom det bara Anni.... Han ville kramas med både Emma och mig.
Sen var allt bara som vanligt, vanligt på ett bra sätt. Det fanns ingen tid för att lära känna varandra igen... den hoppade vi över... vi kände varandra redan.
Vi spenderade två hela dagar med familjen och gossen skolkade från dagis två dagar och tog två dagar Nyykaabi-style.... ;)  Vi morgongoosade med lite film, tog nån promenad allt emellanåt... försökte söka nån lekplats som var ite intressant en tid. Och jag har sagt det förr men säger det igen... ibland stannar tiden upp lite för att den verkar dyrbarare på nåt sätt. Man liksom suuger in allt , lever i nuet och bara njuter av att få vara tillsammans.  En tur ut till IKEA hann vi med... och jag som inte skulle ha nåt alls... hmm... nåt lite följde med hem om vi säger så.   Det måste i sammanhanget sägas  att jag njöt så alldeles av att få gå igenom IKEA i lugn och ro... ni vet så där att jag kunde bra stanna upp och titta på detaljer utan att nån stressade vidare. Jag måste ärlig säga att jag inte visste att man kunde vara så där länge i IKEA... detaljen i story är att jag bara varit där med Johan tidigare... viktig detalj. ;)

En sak som berörde mig rätt starkt var en grej i gossens rum. På en låg byrå i hans rum stod vårt foto, det vi gav honom sista dagen han var hos oss... och han ställer själv alla sina leksaksdjur vända så att de ska titta på kortet. Han leker med dem emellan men alltid då han är klar sätter han tillbaka dem just som de stod innan... Det måste ju betyda att han också har oss i tanken... åtminstone inbillar jag mig det. Sen ramsan man hör från honom allt emellanåt...: Annika..... Emma ..och Ohan.

Sista morgonen smyger gossen in till oss tidigt på morgonen, lägger sig mellan Emma och mig och bara somnar om.. som om det vore den naturligaste saken i världen, Emma bara registrerar att han kommer, sätter armen om honom och somnar om... där ligger de båda och sover mina 1 ½ barn..... och jag bara måste titta på bilden av de båda... såå naturligt och såå vackert.... kunde man spara ögonblick hade jag sparat just den.

Dagarna tog oundvikligt slut och tågtiden närmade sig. Vi blev skjutade till tågstationen.... Hej Då kramar och Farväl.... Gillar inte sånt. Emma brast ut i tårar så fort vi åkt iväg.... Och jag svalde för att kunna hålla mig.

Längtar redan till nästa gång....
Jag vet inte varför men jag har honom sååå i hjärtat och tanken... 

Toncillitis acuta...

Nu har det då äntligen lugnat ner sig en aning hos Johnsons att jag hinner sätta mig ner och skriva igen. Har haft en massa funderingar under tiden som jag tänkt " Åhh.. det där är en rolig tanke jag borde plita ner i ett blogginlägg men inte idag..... sen har tanken flugit sin kos. Slutet av Maj och alldeles i början på Juni är en intensiv period hos oss... med avslutningar och Emmas födelsedag. Nu därtill en resa ner till Helsingfors och lite sjukdom.... Och så vet jag inte varför men jag som alltid kunnat hålla på med mycket sent på kvällarna har varit såå kvällstrött... så när huset tystnat och jag äntligen skulle få tankarna samlade så trillar ögonen igen.... så tänker jag ju "Men imorgon... då ska jag skriva....

Men vi börjar med mitten av Maj.... och jag blev sjuk på riktigt. Vi snackar feber som inte ger med sig alls.... sängliggande. Och vet ni hur man vet att jag är sjuk på riktigt... jo jag slutar sticka... och har faktist ingen lust alls att ens se på mina projekt... DÅÅ är Annika sjuk. Ont i halsen och jag som skulle till Helsingfors till helgen blev lite smått nervös. Fick ta plan B och uppsöka läkare som tyckte hela jag var ett klart fall av Toncillitis acuta... Angina. Jag blev så pass bra att jag packade väskan lördag och åkte iväg med tåget Söndag.... För om jag vägde de båda emot varandra så kom jag fram till att jag skulle vara sjuk i båda fallen.... åkte jag så skulle jag ha sjukt i halsen ändå men skulle jag stannat hemma hade jag haft både sjukt i halsen OCH i hjärtat av saknad.... så jag åkte....

 Angina visade sig sedan inte ge med sig så lätt och efter en kur kom symptomen tillbaka så jag åt en kur till Penicillin innan det gav sig. Till allt detta lägger vi lite ögon inflammation och grönt snor så är väl berättelsen klar.... men jag tänkte som så att nu är jag klar för hela sommaren.

Det jag tappade då var matlusten... och den har inte synts till efter det.... så om nån ser det så säg att jag letar efter det. Hittelön utlovas. 

Morsdagstankar och rädsla för att bli en del av inredningen

Haft en fin Morsdag idag. Vaknade till en sång .... Johan sjunger 3 gånger i  året, då Emma fyller år, Jag fyller år och när det är Morsdag så en sådan begivenhet får man ju inte missa. Till kännedom är han rätt bra på att sjunga ... men väljer att avstå.  Jag kan alltid känna mig så välsignad just på morsdagen... att jag blev mor överhuvudtaget. Min dotter var en lottovinst av sällan skådat slag och min glädjestråle i livet. Min tanke går nästan varje morsdag till alla de ofrivilligt barnlösa där ute som inget hellre hade velat fira just morsdagen men inte är så lyckligt lottade. Tänker också på de barn som förlorat sin mamma i olycka eller sjukdom och som växer upp utan henne.... Varje dag jag får följa med Emma i hennes uppväxt är en gåva ...verkligen.
 Jag fick blomma, presenter, och blev bjuden på mat på restaurang. Jag ska be att med det samma tacka vår Herre för det småregniga vädret som gjorde att min man fick lov att vara hemma och inte på skären.  Just love the weather!!

Grejen med morsdag och faktist med min födelsedag också är att innan en sån dag blir jag lite smått nervös att den inte ska bli en speciell dag för mig.... När man varit tillsammans så många år så börjar åtminstone för min man vardagslunken regera och de dagar någon ska hyllas görs aningens mindre ....om man nu minns.  Och jag är såå rädd varje gång att dagen då det ska firas så tar han till plan B med nåt enkelt han hämtar samma dag från en kiosk istället. Han har faktisk lite lagt av  med att tänka ut nåt speciellt själv, en gåva med innebörd.... och det saknar jag.

 SÅ.... eftersom jag känner min man så började jag höra efter hans planer för dagen redan fredag eftermiddag. ... och han svarade som väntat att han far till skären bara det klarnar upp. Och är huur länge frågar jag försiktigt: " Njaa kanske lördagkväll"...  Och då bara måste jag ju säga till...men min dotter han före " Vad har du funderat ut åt Mamma?".... Den du Emma satt mitt i prick!! " Jaa...ingenting än faktist...., " Oberört ännu läsandes tidningen.  Då kunde jag inte hålla mig.... : "Du menar fara till villan idag... komma tillbaka lördag kväll och ha allt klart till söndag... LYCKA till säger jag bara"
   Nu tänker ni kanske att jag borde kanske ha en sån tanke i beräknande att han redan ordnat nåt.... man se ni DET vet jag som faktum... DET har han INTE!!
Nu blev det ju gudskelov dåligt väder... "vissa" hann till stan och allt frid och fröjd men jag vet inte varför jag inte bara kan låta det vara nån gång... om jag är bara så rädd för att inte bli ihågkommen,  att bara slentirianmässigt få en krysantembukett från kiosken ... (Jag hatar krysantemer) ... att helt enkelt bli en del av inredning och jaa... att bli "ospeciell". Såå jag påminner några dagar innan.... jag sägerVAD jag vill ha så det blir lätt för honom .... jag BLIR uppvaktad men ingen överraskning. Nu kanske ni tänker att jag skapat honom och han inte BEHÖVER tänka eftersom jag ger honom svaren.... kan hända men för att förhindra krysantembukett gör jag det. Men det vore roligt nån gång att bli såå helt överaskad med en UTTÄNKT present....
 OCH i år igen gjorde jag som jag gör nästan alltid... ordnar saker "just in case"... Tårtan bakade jag själv....  och köpte mig lite blommor på bordet.

Nåja nog om det. Emma gav mig världens gulligaste kort hon gjort själv... en tavla hon ritat och en blomma.

Hon fattar husets regler fort den tjejen,,;)

Det bästa av allt kom i meddelande form på telefonen av min ena stödtjej....som grattade mig på morsdagen.... DEN värmde ända in i hjärtat. Såå enkelt men såå betydelsefullt... jag gör helst något rätt här i livet.

Rosor, munkar och telefonsamtal

  Så var helgen över. Fyra dagar av ledighet över Första Maj helgen. Den dagen är alltid lite speciell hos oss. Johan och jag har förlovningsdag den dagen.... 12 år sedan vi förlovade oss faktist. Verkar på samma gång som jätte länge sedan som alldeles nyligen. Jag har varit med Johan nästan mer än mitt halva liv och jag kan tycka att jag fick den bästa. Jag hann inte ha någon annan pojkvän än just min Johan.... som blev min man sen.


                                                        

 Ok.... det har discuterats med en vän om vad man missat när man inte sökt sig fram till den rätta... Det kom upp i samtal om musik som känns bra att lyssna till när man har hjärtesorg.... och jag såå inte förstod just hur den sången används till det... Han vände sig hastigt om och tittade mig iögonen: " ...Men då har du inte haft nån hjärtesorg....om du inte förstår den här!"..... Och låt mig säga så här...: Det är inte ofta jag blir utan att säga men då blev jag det.  "... Nääee.... det kanske jag inte har.. men måste man det då....? " Säger jag så där trotsigt med hakan i vädret.  Min vän bara skakar medlidsamt på huvudet... som outtalat betyder... "VAAD du har missat".  Tanken och discussionen stannade kvar hos mig länge efteråt....  Jag har inte haft nån annan  pojkvän än just min Johan... och jag vet inte om det är för att ingen annan ville ha mig eller att jag inte tyckte någon annan var lika bra som han eller om det faktist var så att jag hittade rätt på första gången. ... och varför inte??  DET HÄNDER FAKTIST... att man KAN råka på den rätta direkt.... så det så.
Jaa jag är lite i försvarsställning om ämnet än erkänner jag men jag kanske har missat hjärtesorger, letande efter ny kandidat, känslostormar... nyförälskelse.... nyorientering men jag har ett stabilt liv, med min livskamrat som också innehåller småstormar av olika åsikter, nyorientering och upptäkter av nya sidor hos varandra. Om man då har missat kärlekssorger... och man inte förstår alla hjärtesorgssånger på radion... so be it! Skulle inte byta ut min Johan för allt smör i Småland.... MItt ord kvarstår: Jag fick den bästa! ... och jaa en varm kram och en bukett rosor 1 maj. Älskar dig Johan..... som alltid!

                                           

Helgen annars då... Sammanfattning: KALLT!. Jaa det var väl allt jag hade att säga om det...
 Vi hade ju tänkt vara på sommarstugan hela helgen men det kalla vädret satte stopp för de planerna. Man hade behövt stiga upp på nätterna då också och elda.... för att inte börja frysa så njää... vi "bekväma" börjar inte med det. Johan var förvisso där och byggde men Emma och jag stannade hemma, besökte torget och lyssnade på när manskören sjöng in våren.. vi åt munkar och drack mjöd. Vi brukar alltid föra lite hembakta munkar åt Johans mormor och morfar men iår var det ju första året vi inte hade Elsa med oss längre så vi förde några åt Morfar som vanligt. När vi var och tände ljuset till graven så kom Emma på den iden att vi kunde sätta en munk på gravstenen åt Elsa.... och jag kunde småle åt hennes ide, så hjärligt underbar ide men också helt knasigt. Faktum är att jag tror Elsa hade småfnissat åt munken där på gravstenen och tackat för den fina tanken..... men andra gravgårdsbesökare hade inte förstått gesten.... så vi lät bli. Vi skrev "Glad Första maj mommo " på ljuset istället.. det fick duga.

Fredag hade Emma och jag biljetter till Askungen på Wasateater och det skulle börja redan kl 10 på morgonen... så vi körde dit bara för att på dörren utanför hitta lappen att dagens föreställning var inhiberad. Jyst så..... He va int naana tå.... Vi tillbringade en dag på stan istället. .. också helt roligt.. och så blev vi nog kompenserade av Wasa teater för besväret.  Slutet gott allting gott.

Lördag donades det lite med fönstertvätt och dylikt. Söndag hade vi bokat bord på restaurang med hela min familj, mamma, pappa och mina systrar med familj, God mat. Trevlig samvaro och rolig dag.

 På kvällen ringde en tvååring och pratade om sina bilar och sa för FÖRSTA gången "Hej då" till mig... DET VAR STORT! Jag bara måste berätta det åt Johan när vi satte på luren så jag letade genast efter Johan och utbrast " Han sa "Hej Då..... Han SAA hej då på riktigt.... Är det inte häftigt?"  Johan som inte riktigt visste att jag ens pratat i telefonen var aningens förbryllad över uppståndelsen... " Det brukar man väl säga" säger han sakta... oimponerad.... " Men han har AAALDRIG sagt hej då.... men nu gjorde han det... är det inte häftigt?", forsätter jag alldeles överlycklig.  "Det är det väl" säger Johan ännu lite förbryllad. Jag är så tacksam att jag allt emellanåt får prata med  den gossen..... som sa "Hej Då".... WOW!!

                                           

NU tillbaka till verkligheten och jobbet..... det värsta med att ha lite fler dagar ledigt är att jag har svårt att hitta motivation att återvända til jobbet.