Visst... jag vet att jag kan vara skrämmande när jag är arg och sååå men inte trodde jag att jag kunde vara sååå arg att nån börjar kramppa och bli till synes livlös.... Men jag hade fel....
Jag jobbade kvällen idag.... Hade tillbringat f.m. med mitt huvudlösa projekt inför julen.... tidsoptimisten i mig kommer alltid på liiite för sent att kanske jag ännu hinner sticka innan jul... och så sätter jag igång... och en bit in på projektet inser jag att jag inte varit riktigt klok... jag kommer sååå inte att hinna om jag inte stickar så stickorna är röda ALL ledig tid... så... sagt och gjort... idag f.m. stickade jag så utav bara attans....
Klockan närmade sig just tid för avfärd... med lite tid inräknat att vända in till bokhandeln efter limstift.... tog med mig hunden ut i hagen.... och väl ute på gården börjar min hund skälla åt något under vår traktorsläpkärra... och där under var en farmräv. Det är inte ovanligt att några få alltid rymmer när det är pälsningstider så jag var inte direkt förvånad. Vår hund skällde så alldeles så jag tänkte att jag kan ju jaga iväg den i alla fall innan jag åker iväg så vår hund får ro. Försökte så där kvinnligt och grasiöst stamppa i marken men han bara tittade förvånat på mig... "VAD i hela friden håller hon på med" verkade den tänka. Ok... tänkte jag då... då hämtar jag artilleriet..... Greppade tag om en snöskyffel som stod lutad mot väggen och räven sprang en bit bort..... Jag hann tänka " Uppdraget utfört"... när han plötsligt stannade i snön ute på gräsmattan och började till synes skaka lite... Sen började dn skaka våldsamt... HELA RÄVEN.... den låg nere i snön och kramppade våldsamt.... Jag sa bestämt åt honom.: Sluta med det där... det där är inte roligt längre..." Men Räven skämtade inte... Kramppen fortsatte och den såg ut att ha ont... DÅÅÅ tog vårdearen i mig över handen och förstod att han kramppar PÅ RIKTIGT ..... HJÄÄÄÄLP NÅÅÅGON:...... hann tänka ... Stesolidrectiol... hämta någon.... Vi måste få nån hjälp hit..... Nästan så jag fick hindra min impuls att ringa veterinären och fråga om jag kunde komma in medhonom. .... Sen plötsligt låg han alldeles stilla..... Försökte stiga upp men misslyckades och drattade på änden igen.... blev liggandes i snön.... först tittandes rakt på mig och sen somnade han... som om kramppen tagit all energi ooch han bara måste sova... Han ryckte till några gånger och andades oregelbundet..... Och vet ni vad jag gjorde då..... Joo jag satte mig i snödrivan bredvid och bara satt där.... våt snöande runt omkring oss.... Jag tänkte .. om han ska dö ska han inte behöva dö ensam.. Jag var liksom lite ovan med att ha ihjäl nån så jag tänkte att åtminstone kunde jag ju sitta med så ingen behöver dö ensam. Så där satt vi...... och jag tänkte förbrilt ... KORV... kanske han är hungrig och dör av utmattning... min snöskyffel blev bara för mycket så kroppen inte klarade av det... Jag tänkte Korv... eller vad Äter egentligen rävar..??. jag vet inte.... Så plötsligt satt jag i snödrivan... blev mer och mer våt.. och jag tänkte Korv... bredvid en döende räv... Aningens komiskt om någon sett mig...... Jag ringde åt Johan och berättade att jag skrämt livet på riktigt av en räv med snöskyffeln den är i detta nu döende och att jag inte vet vad jag ska göra... men kan han ta hand om liket när han kommer hem.... Det blev alldeles tyst i andra änden av luren: ....... " Att va sa du att du gjort saa du? " Räven har fått en stroke eller nåt... kramppat och jag tror han dör.... " Fortsättningsvis tyst i andra änden.... Jag tror han tänkte.... " Nu mår Annika inte riktigt bra.... mentalt.... M2 till Roparnäs prontto...... men han saa... "Ok"..?!
Klockan blev mycket .. räven sov ryckigt och andades bara ibland... jag sa rätt ut sittandes i snödrivan... "Förlåt.... Jag menade inte skrämma ihjäl dig.... " Sen lyfte jag pulkan lite som ett snöskydd snett över honom.... För ska man dö så tycker jag man behöver få dö utan att få pälsen full av klibbig snö....
Jag tänkte på räven hela dagen... så jag ringde Johan ikväll och han kunde till min glädje berätta att han legat kvar ännu när Johan kom hem men att efter han varit och handlat hade han faktist farit sin väg.. han var inte längre kvar. Så han levde... och jag blev sååå glad... Att man tar livet av folk ser inte så bra ut på ens CV....
Men trots att historien är rätt lustig..... så var det något märkligt i rävens blick sen kramppen avtagit och han tittade mig rätt i ögonen... en blick av tillit för människorna.... men även en rädsla för den samme.... men även kändes det som om bara två blickar möttes... en människa och en räv... mötet av två själar... En så underställd och mindre värd och jag som företrädde den med makt.... men i rädslan och förlamningen möttes bara blickarna.. och våra blicka möttes för ett ögonblick..och vi var med ens mycket mera likvärdliga i nuet . Och hur konstigt det än låter så möttes två själar..... och DÄRFÖr satte jag mig ner med bara jeansen i snön.... och bara satt där. Jg hade ionte gjort mig så bra på en farm i pälsningstider tror jag....
Inte så att jag blir pälsmotståndare eller pälsaktivist.... men jag kan tycka där och då att det är lite sorgligt att man bara blir till i fångenskap.... lever sitt liv i fångenskap... och sen dör för att nån vill åt din "rock".... hmmm..... Sååå slutet gott allting gott... jag hade inte ihjäl någon ..... fast jag trodde det.... jag mötte en själ och ett par varma ögon..... och jag kan inte sluta att tänka på vart den blev av... vart tog den vägen..... ? Men jag önskar den allt gott och jaa... Förlåt också... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar