Kiss och Bajs humor

Välsignade söndag. ..... Vaknade till doften av kaffe i köket.... varmt och "moijjut" under täcket... låg och drog mig en bra stund... Kan tycka det är en gudagåva att få ligga och göra det... Dagen har varit rätt kall.... -13 på ett ungefär och ME LIKE! Vi var ut på en promenad med hunden och sen for vi in YES! Kanske jag sagt att jag tycker om att vara där. Lade ner lite extra tid på maten idag också... då man har tid... och i mitt fall lust.... vi lagade grisytterfile under currytäcke i ugn och hasselbackspotatis till, bärkvarg till efterrätt.... rätt bra faktist.

Nu väntar en av två vaknätter på jobbet. Har några semesterdagar i sikte så det känns att det skulle behöves nu faktist. Planet mot Åland lyfter Onsdag så då far jag och laddar lite skratt och kraft. På tal om lite skratt.... Jag tänkte på en sak...

Tittade barnprogarmmen med Emma häromdagen och jag såg nog ett nytt program som jag inte riktigt vet hur de tänkte.... programmet heter Kiss och Bajs.... och nog för att det är väldigt populärt och orska till mång skratt i barnaåren men det här var nog tror jag bland de värsta jag sett. I programmet sitter tre personer En heter kiss... och han ÄR kiss! Iklädd en gul dräckt som ska förställa en kiss-stråle, sen en brun rund dräckt... med hål för ansikte armar och ben... får jag presentera: Bajskorven... och sen det värsta.... en sitter med en enorm stjärt på huvudet och hans uppgift lär vara bla. annat att göra prutt ljud.... Kan verka lite skojigt men hur de människorna kan värdigt sitta där med sina kostymer och seriöst hålla ett barnprogram är för mig en gåta.

Jag kan bara tänka mig om man träffar en av dem på stan och någon frågar vad de jobbar med... "nåjaaa... jag jobbar som kiss-stråle".... eller" Jaa jag har börjat min sprillansnya karriär som bajskorv".... Eller... "Nääe... ja frilansar som stjärt... och det ger mig såå mycket". Ni kan se en länk till programmet härnedan...



och sök efter denna själv... så får ni se... STJÄRTEN!
http://svtplay.se/v/2680307/pruttigt

Jag får bilden i huvudet av en arbetsförmedling dit man kanske kommer in... har varit arbetslös ett tag och pengarna börjar tryta... och man säger att "Jag kan ta vad som helst bara jag får jobba".... Och sen säger tanten bakom disken... "Men duu.... vi har faktist ett jobb ledigt... som stjärt. Du ska bara sitta med i ett tv program med en enorm STJÄRT på huvudet... inget annat.... jaa... kanske också prutta litegrann men det grejar du säkert... Jobbet skulle passa dig precis."..
Och jag kan slå vad om att hade man inte dåligt självförtroende från förr så får man. Tiderna när man tittade på informativa program som "från A till Ö", fem myror... och liknade de kommer dessvärre inte tillbaka. Tänk om min dotter växer upp och kanske tänker att hon ska bli så lärd och studera hårt så hon en dag ska kunna bli en enorm bajskorv... det är ju hemskt... Jag vet inte hur de tänkt. Den som övervakar var som visas på tv måste ha varit sjuk just den dagen...

Hmmm... det om det... måste duscha innan jobb så jag måste skriva mer en annan gång. Många har anmält intresse till lotteriet och det är ju kul... ni hinner med de som vill ännu, drar vinnare nästa veckas söndag. Har en massa ideer olika saker som passar åt olika av de anmälda ..hmmm... spännande värre... jaa jag glömd nästan... duscha var det ja...

Snart ett år på bloggen..... Pristävling utlyses!

Hmmm.... Jag har tänkt ett tag på hur jag ska uppmärksamma årsdagen av min blogg... Den infaller den 13 februari... då jag skrev mitt första inlägg. Bloggen har utvecklats under tiden... men jag kan tycka när jag läser igenm den att stilen har ändå inte riktigt ändrat och jag har hittat sättet att skriva på.... Det här sättet är "safe" för mig. Avhandlar heller inte allt vardagligt... ni vet ej ännu vad jag hade på smörgåsen eller hur många gånger jag bevistat toaletten den dagen... jag avhandlar heller inte min och min familjs innersta tankar och förhoppningar eller besvikelser... dem håller jag för mig själv.... för dem gör mig till mig.... men jag tycker om att skriva lite tankar och framför allt så har jag upptäckt att det är lite roligt att skriva av sig... att öva sig hur man sätter orden för att uttrycka det man tänker och tycker. Det har varit en utmaning... rolig sådan... först tar vi bloggen.... sen tar vi utgivning av egen bok... :)
Skämt åsido..... som sagt har jag ett ökande antal läsare och det är såå roligt.... att någon tar upp min sida och tycker om att läsa det jag skriver.... så därför tänkte jag så här då årsdagen närmar sig utysa ett litet lotteri bland mina läsare. Jag fick iden av min syster som också bloggar och som älskar att sy... hon på hennes bloggs årsdag lottade hon ut en grej som hon sytt... så nu tänkte jag ha ett lotteri på något som jag stickat....och då tänkte jag så att det är lite svårt att bestämma ett pris eftersom en sak inte passar alla ... men vi kan säga så att jag i slutet på vecka 5 söndagen den 5.2. drar en vinnare... och sen tänker jag ut något personligt... det kan ju ta en liten tid eftersom det tar en liten tid att få färdig men priset kommer så fort jag får den klar... ska vi säga så... Alltså då kan ni som vill medverka i mitt lilla lotteri skriva under kommentar här nera på sidan och säga att ni gärna är med i utlottningen... välj "anonym" om ni inte har nåt konto och så gärna namn under så jag vet vem ni är.... Drar sedan en vinnare under en övervakande av en oberoende familjemedlem.... Drar en vinnare bland dem som meddelar här ....inte om man "gillar" på fb.... för då vet jag inte om man vill vara med eller inte... ska vi säga så..... Let the show begin...!

Dansen i livet!

Nåjaaa.... äntligen kallt väder..... "leta koma bara"... Vi här hos Johnsons har väntat länge på detta väder... hoppas bara det håller i sig.. Personligen älskar jag detta väder för då behöver man inte vara utomhus... och sen växer isarna ocoh det gillar vi JÄTTE mycket. Det börjar se lite mörkt ut med vår villa till skären. Att få ut den till holmen över isen börjar se lite orealistiskt ut. Men det löser vi i så fall på annat sätt... inget stoppar oss nu!

Har tänkt på en mening som Jonas Gardell uttryckte som en titel på sin bok för några år sedan:

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"

Kan tycka att mitt liv bara har vardagar numera... och vardagen är ganska trist. Man gör samma sak.... som dagen innan ... och dagen innan det... och dagen innan det.
Johan åker iväg innan jag hinner upp. Min klocka ringer strax efter att min man stänger dörren och åker till jobbet. Äter frukost borstar tänderna , inväntar faffa som ska väcka min dotter lite senare för taxi. Åker själv iväg... dag på jobbet... suck..... svänger in via butiken ... tar nåt snabbt.. som helst borde varit färdig ..IGÅR.... hämtar upp Emma från Eftis... börjar med maten... äter... försöker få alla att berätta om sin dag... så man har liite koll... disken... och äntligen soffan...trött i kroppen .. sover en stund... kaffekopp... en stunds samvaro innan man igen går och sover alla för att vakna till en ny vardag. Jag kan tycka att mitt liv rinner iväg.... i de rutiner man skapar för att få Johnson ab att fungera...
Jag kan komma på mig själv att varkligen fundera på om jag vill arbeta bort mitt liv, för det känns så. Man tycker man är mera borta än hemma... och man gör bara det allra viktigaste hemma för mer hinner man inte innan man igen måste iväg till nästa skift. Då jag hade sommar semester i fyra veckor kunde jag känna att det tog två veckor men sen landade jag... landade i mig själv och landade i livet... jag hade ro i kroppen och ro i tanken.... livet stannade och jag hannn med detaljerna i livet.. behövde inte bara skumma på ytan...
Man kunde ju säga upp sig men då är ju det den detaljen med pengarna... har vi inte dem har vi plötsligt inte råd med att bo kvar och ha två bilar igång m.m. ... och sen tycker jag faktist att jag har lite yrkesstolthet också... Jag är en jäädrans bra sjukskötare också...:) Hmmm dilemma dilemma..
Vore jag inte så ängslig så borde man resa mera... se andra kulturer.. våga fara... dansa i afrika... de kan ju släppa lös... t.o.m. med "tissan bar"... våga fara till Thailand och prova på dykning... shoppa i London... fara till Cuba och pröva en sån där cigarr... vandra vandringsleden Santiago de Compostela och hitta sig själv, ta jobb som druvplockare i italien på en vingård...
Man borde våga utmana sig själv och sina rädslor och bara göra sånt.... Jag kan tänka mig att sedan på åldringshemmet... om man inte helt förlorat sig själv i demensen.... kan man tänka tillbaka och minnas " Nu ska jag berätta, mina barnbarn, om den gången jag.:... såg Paris från Eiffeltornet.... eller vandrade den berömda vandringsleden... och ni kan aldrig gissa hur många orginella människor jag mötte där ... ""Jassåå barn ni har ett akvarium .... jaa vilka fina fiska ni har där... men vet ni barn.. såna där har jag sett på riktigt .. den gången jag dök i Thailand.. och vattent var såå klarblått.... eller då jag dansade med folket i Afrika... Jag tror vardagen då är som en grå dimma som egentligen inte är något att berätta... då berättar man guldkornen i livet ... och inte "jag minns den gången jag steg upp 5:30 och åt en smörgås."..... Kanske livet går ut på att samla guldkornen av upplevelser för att ha nåt att berätta.

Emma kom in en dag efter skolan och radion var högt på och Emma sa "Ha du dansa nu igen?".... och jag sa att "Jaa absolut... dansen pockade på och ville ut.... Livet är för kort för att inte släppa ut dansen då den vill ut"... det förgyller vardagen.... och sen dansade vi tillsammans ... på köksgolvet... vi leta e koma ut.... och det borde man göra i livet.... annars blir den bara full av vardager som sen blir en grå obetydlig massa minnen.... men dansen minns man....vi är lite crazy i vår familj men Emma och jag är aldrig rädda för att dansa ... då dansen vill ut.... och man blir såå glad i hjärtat. let shake it!

Lugnat ner mig.... är tillbaka..

.... Ok.... nu är allt frid och fröjd... ordningen är återställd. Jag har fått tillbaka min lugna och behagliga röst. Fick vara en dag ledig igår och det gjorde susens. Jag fick vara ifred och göra det jag ville hela dagen så nu har jag landat i mig själv igen.

Helgen annars då Presidentvalet.... Gjorde min medborgerliga plikt. Hade faktist inte satt mig i debatterna ej heller kandidaterna denna gång. Det blev lite icke-picke-pöö faktist. Men jag röstade faktist språkpolitiskt denna gång. Det blir ju en andra gång och då har jag min kandidat färdig faktist... och den avslöjar jag icke!
Lite rolig ordval i dagens kolumn idag i vasabladet...
" Kanske Väyrynen föll på eget grepp då han de sista dagarna före valet på ett lumpet sätt försökte RIDA på Haavistos sexuella läggning.?"
Jag har förstått att Haavist redan är i ett stadigt förhållande....och inte intresserad av några ridturer... :)

Skämt åsido så tycker jag inte att det spelar så stor roll egentligen, har egentligen aldrig tyckt att homosexualitet är något konstigt faktist. Alla människor får väl välja vem man vill dela sitt liv med. Viktigast är väl att man är lycklig. Det är väl ett förhållande lika jämförbart med man-kvinna.... Hoppas bara inte att hans homosexualitet blir nåt som dras upp och blir till Haavistos nederlag.. eller så gör det det och han får mera röster p.g.a. den. VI får allt se.Jag kan tycka att han är modig... och att samhället förändrats så alla tycker det är ok tycker jag är tummen upp. Må bäste man vinna.

I helgen har vi bevistat den årliga traditionen med besök på Kockolarevyn. Vi brukar fara dit varje år för att bara få sätta sig ner och bli underållen... och speciellt bra var det för mig att fara ihelgen... för där vill ingen någonting av mig på flera timmar och jag fick bara sitta och bli underhållen. Kanske inte den bästa revyn iår fakitst.Har sett bättre.
Flera av de gamla revyrävarna var borta iår och som på ALLA andra ställen mest en hel massa ungdomar.. så skrattsalvorna var då inte överröstande men de sjöng bra... och mycket.... nästan föör mycket, men helt ok ändå. Det är bara en massa nya överallt... i hejla väääden! Kan int naa få vara som he ha vari....??

De gör ju alltid lite narr av Jeppisborna och i programbladet var det lite skojiga meningar....

"Kurs i Jakobstadsdialekt för kineser:

Vi skulle ju träffas först nästa vecka = Wah Joo Doh Ko Mah Hiid Noh
Kom ihåg att plocka upp efter dina husdjur = Whan Ha Hon Din Then Shi Tih
Nu ska vi visa er Jakobstads affärsliv= No Fa Wi Thi Kok Ku Lah

och den bästa är den här:

Hur tänker ni nu då? = Dom Ho Wo

I kväll väntar kvällsjobb och jag borde ha hunnit byta gardiner på förmiddagen för jag har upp julröda rutiga gardiner ännu men jag hann inte för jag måste ju... läsa tidningen... dricka en jääätte stoor kopp kaffe... titta tv... uppdatera bloggen... och slappa... borde plocka upp litegrann här också men jag har kommit på att man kan stiga över det också... så alla måsten tar jag tag i torsdag då jag är ledig... om naan moijttar.... fåår di göra e... så he så.... Man ska int arbeit i hääl se. :)

Stresstålig ....NOT!

Jag vet inte vad jag har för fel nuförtiden. ... Jag är arg på det mesta... hela tiden. Jag flyger iu taket för småsakert så jag blir riktigt skrämd själv.

Jag flyger i taket för att :

1. Jag glömde köpa ost när jag helg handlade.
2. Jag hittar inte min mössa, och jag kan ju inte glömt den nån stans ... nån har ju tagit den i ren elakhet. Var är förnuftet i världen.
3. Jag har svårt att somna då jag vet att jag har sovmorgon och får sova hur länge som helst... jag somnar INTE! Tänker på jobbet och stressar upp mig.... hjärtklappning. Skiiit!
4. Jobbet ska vi inte börja prata om ens.... borde byta till parksittare eller bladvändare istället... åtminstone för en tid.
5. Kaffet i morse räckte till bara en Mega stor kopp... borde helst ha räckt till 1 ½.
6. Alla vill nåt hela tiden... vart har ensamheten tagit vägen i VÄRLDEN?
7. Alldeles för behagligt väder... man måste ju vara ut för tusan.... fyadådi....
8. Min spark gick mycket trögare än alla andras på vår sparkutflykt i morse.... inget fel på föraren... spark-sjutton var TRÖÖG!.
9. Hushållerskan har helgen ledig .... blir til att börja göra mat nu då.... he va int naana tå!

Nåjaa.... en ledig dag som denna brukar ordna upp det mesta.... har jobbat ganska mycket och har slut på mitt lager tålamod. Lite ledighet idag och en stunds ensamhet är en lisa för själen. Borde ha lite semester sisådär en 6-12 månader....
En ljuspunkt är ju ialla fall att min garnbeställning från lankanet anlänt och helgen är räddad..... stickning lugnar ner nerverna. ....Jag kunde bara sitta med garnnystanen uppefter kinden och bara njuta. Garn är då det bästa de uppfinnit i världen. På återskrivande när jag lugnat ner mig.

Alkobesöket.... farfar och jag.....

Jag kan tycka att det är lite wow egentligen... då jag kollar min statistik över bloggen blir jag bara förundrad över så många som läser den. Firar ett år på bloggen tror jag den 13 februari och hittills är över 5000 sidöppningar på min blogg. Ibland kan jag inte förstå vad det är att läsa om i mitt liv där just ingetr intessant händer.. tycker jag då. Men roligt är det att ni läser. Ni är så välkomna.

Jaa nått nytt då.... Jo en sak som hande igår var att jag fick överta några helt underbara Hoyor av en annan samlare som tänkte göra sig av med några hemma.... så jag fick dem. Och jag är så glad! Jag bar älskar dem. Hade egentligen behövt ha tjänstledigt för att bara sitta och beundra dem. Det var en Hoya Paziae, Dennisii, obscura, Bella albamarginata, och keysii.... såå roligt.

Annars då.... Måste berätta att jag var till Alko häromdagen..... Alltid bra att ha hem lite konjak, för förkylningar och sånt. Jag klädde som vanligt ut mig i en lång brun rock. hatt och solglasögonen, lösskägget kliade en aning och ena skalmen som höll upp skägget fäste inte riktigt bra vid öronen men jag borde hinna ut och in innan det föll av beräknade jag. ... förvandlingen var komplett.

....... näää jag bara skojade men tanken har slagit mig. Jag skäms över att gå in dit, har alltid gjort det. Känns som att man borde skämmas en aning, man kollar lite runt så att ingen man känner ser att man far in dit. Man kan riktigt höra hur de talar. " Nu far hon in ti alko och mamma som hon är och allt.... undrar om socialen vet om vilka problem hon har"... och jag får för mig att hon i kassan tittar på mig som om " ... och du är en mamma du... skäms på dig".

Innerst inne vet jag att ingen egentligen bryr sig. Att man har lov att köpa en flaska vin till helgen, konjak om det fodras. Har haft "skämmes"känslan med mig ända från min uppväxt. Och det var kanske bra så där i tonåren. Jag kan inte påminna mig om att mina föräldrar ens satt sin fot innanför deras dörr när jag var liten. Att vara till alko förknippades åtminstone förr som nåt skämmigt och att man hade problem med spriten om man visade sig där... och om nån såg en trodde man att rykten började gå... men det kanske det inte gjorde... men man trodde det. Nu är samhället annorlunda och det är helt vanligt med ett glas vin till helgens middag.
Jag gick längs hyllorna hittade min konjakflaska, gick om ett riktigt gott vin som jag tänkte det kunde vara trevligt med ett glas till lördagkväll till maten. Då stod jag inför ett dilemma.... skulle jag ta båda och skämmas i kassan eller skulle jag välja den ena.... Jag tänkte nån sekund.... sen tog jag mitt modiga beslut. Jag skulle ta båda... Det betyder ju inte att jag sätter mig väl hemma och häller i mig båda två.... Jag tänkte modigt ta båda! Väl framme vid kassan drog hon dem igenom kassan, tittade upp och sa summan att betala, jag granskade hennes ansikte om där skulle vara någon förebrående blick men hon presenterade priset och väntade på pengarna.... sen tyckte jag att jag borde kanske förklara mig lite.... det var ju ändå TVÅ flaskor... och jag vet inte vad jag ficl för infall... jag log lite och sen sa jag : "Jag tror det var det här märket konjak farfar skickade mig för att köpa"..... :) jag drog en rövare, kändes lite bättre att få dem att tro att åtminstone var konjaken inte min... .... Jag sa inte att min farfar varit död i över 20 år. Så när jag gick ut ur butiken pratade jag med faffa som jag gör ibland i mitt huvud ... och han skrattade till och sa att "det där gjorde vi bra... njut när du tar dig en skvätt av MIN konjak..".:)

Matnyttig kursdag!

Dagen idag har varit intressant... faktist!. Varit på en himla bra föreläsning om åldringsvården, rehabiliterande tanke sätt som hölls av en rikssvenska Lisa Andersson. Hon är fysioterapeut bl.a. och hon visste vad hon pratade om. Hon tog upp sammarbete yrkesgrupper emellan och brådskan på en avdelning och ifrågasatte den... det har jag aldrig gjort. ...

Man jobbar på som en tok.. rusar iväg... utvecklar ett gångsätt som innebär ett lätt joggande gående så att allt ska gå undan, rusar igenom avdelningen, alla ska upp upp.... fort fort,... Jassåå .. JAG kan knäppa knapparna Alma så går det fortare.. rusa vidare... JAG kan kamma ditt hår om du inte når... fort fort... Oj.. matkärran är här... platserna färdiga gå... UUUT med maten systrar... fort ska det gå... Jassåå Erik har du ätit färdigt.. då tar jag tallriken... Allt är en enda brådska... varför då??... Jo för att bli färdiga... Färdiga till vad kan man ju fråga sig... Så man ska bli färdig... men blir man det på en geravdelning egentligen.. Är det för att jag ska få fara hem.... eller skyndar man med maten för att disken fort ska tillbaka till köket.. och varför är DET livsviktigt? Ser man patienten i all den brådskan man har eller är man själv lika institutionaliserad som man ser vissa patienter blivit. OCh svaret är jaa! Föreläsningen gav en insikt big time över ens eget arbete och hur avtrubbad man själv blivit och hur rädd man blivit för ifrågasättande och förändringar.
En ny vikarie ifrågasatte en detalj i våra "rutiner" nyligen ... och jag svarade .. Jaa såå gör vi bara ... och jag tyckte frågan var hur dum som helst... och jag rullade (när vikarien inte såg) med ögonen så där så det nästan hördes... "Med det ordlösa uttrycket ... Jisses... komma här och ifrågasätta...".... Men frågan var befogad... och jag hade egentligen inget svar... bara att vi "brukar" göra så... men det var att hon ifrågasatte MIG som varit där ett bra tag... som störde mig mest... Jag har blivit precis på rutininriktad som jag täkte att jag aldrig skulle bli då jag började på avdelningen. De mesta förändringar som kommer... tänker jag.. He gaar alder! Kursen var nyttig just nu eftersom jag har lite "leidon".. jag känner att mitt jobb inte riktigt är såå viktig, de som får jobba med mera sprutor och dropp, med mera ordinationer och får vara med då det händer... de JOBBAR på RIKTIGT! Inte jag... Men jag tänkte då jag åkte hem att jag jobbar ju också... med det som är viktigt... för DEM.... för den som är gammal.. och vilken rikedom det är egentligen... bara man ser den.
Min vän sa nyligen till mig att hon ser en glädje i arbetet, och jag tänkte... Bra för dig... verkligen... tur att någon gör det... Men det liksom lämnade kvar i mitt medvetande det där uttrycket... Glädje i arbete.. Inte hade jag heller mått bra av att vara bara hem.. jag är inte så som person... och när tempot hålls nere och man hinner prata med patienterna ... dååå kan jag tycka att jag har ett så himla bra jobb, med bra arbetskamrater... och en enorm levnadsvisdom innnanför väggarna. Hoppas jag hittar tillbaka till den känslan... det hoppas jag verkligen...en dag i taget!